Jag fotade lite med engångskamera i somras och den här är min favoritbild. Inte bara för att det är världens bästa ställe utan det ser ut som en gammal bild. Saknar Peace and Love!

Putte i Parken kommer att vara i Karlstad nästa år istället för i Karlskoga! Det är självklart tråkigt för Karlskoga eftersom det satte staden på kartan, men jag tycker det är alldeles utmärkt. De har startat en facebook-sida som jag tycker att ni ska gilla. Om ni vill bo hos mig eller vill ha tips på annat boende är det bara att säga till! 4-7 juli är det som gäller!

Jag tänkte göra reklam för ytterligare en talangfull vän här på bloggen - Kristin Evegård. Hon har ett album på Spotify som heter Time is just a matter of time hon har även en hemsida som är under uppbyggnad. Om ni har möjlighet tycker jag att ni ska komma på hennes releasefest den 7 oktober. Be there!

Om ni vill se mer bilder på The Ark (det vill man alltid, right?) kan ni se mitt album på Flickr. Det är inte de bästa bilderna jag har tagit, men jag gillar dem på något sätt i alla fall. Sista gången.

Så är det då dags att försöka samla tankarna kring den sista konserten med The Ark. Det är väldigt svårt för jag lever fortfarande i någon slags bubbla, men jag ska försöka att göra mitt bästa.

Jag och min fina vän Emma begav oss till Gröna Lund vid 5 på morgonen och fick nummer 55 och 56. Ganska så fint att det redan hade kommit så många redan då som ville se The Ark. Vi peppade med tidningar, hamburgare och massa te. Efter det grymma inläppet hamnade vi på andra raden i mitten. Det finns inte ord hur glada vi var över det!

Innan konserten började var jag väldigt spänd och det låg en mycket speciell stämning i luften. Det märktes verkligen att det var något speciellt som skulle ske.

Det går nästan inte att beskriva den här konserten. Ola grät efter en låt. Jag kunde inte heller hålla tillbaka tårarna, men de började rinna vid ett kanske inte så självklart tillfälle - Jepsons gitarrsolo. Och jag började tänka på alla små saker jag skulle sakna från konserterna. T ex Olas spark i Clamour for Glamour, Jepsons gitarrsolo och Apocalypse is over. Den har verkligen blivit en av mina favoritlåtar med bandet.

Ola hade så fruktansvärt fina mellansnack. Han pratade om den kraft många har fått från bandet. Men det är inte bandets förtjänst utan den styrkan finns inom alla. De har bara hjälpt till att hitta den och nu är det våran uppgift att behålla denna och föra The Arks budskap vidare.

Jag kommer ihåg att innan Calleth you, cometh I skulle börja så tänkte jag: "det här är sista låten jag hör med The Ark. Någonsin." Det var en ganska konstig känsla. Jag tog verkligen i ända från tårna när Ola sa, precis som han brukar: "ta i allt vad ni har". För sista gången.

Nu är alla konserter med The Ark över, men jag säger som min vän Emmi skriver på sin blogg: detta är bara början. Nu kör vi!

Jag har varit hemma i ett dygn efter den sista konserten med The Ark och jag har så otroligt mycket tankar. Jag tänker, som vanligt, skriva ett separat inlägg om konserten. Men jag tycker att vi tittar på det jag var med om så länge:

 

Det här klippet sammanfattar nästan allt. Det är helt underbart och jag kan inte titta på det utan att få tårar i ögonen. Speciellt Calleth You, Cometh I.

Det finns massa recensioner, bilder och videoklipp från konserten. Men jag tycker verkligen att ni ska se två klipp från Expressen och de underbara klippen, bilderna och texten på Kulturbloggen. De är det allra finaste tycker jag.

Återkommer när jag har samlat mina tankar till ett inlägg och redigerat klart bilderna!

Om någon timma ska jag bege mig mot Stockholm och Gröna Lund för att se den sista konserten med The Ark. Jag hoppas att vi ses där?!

Jag skulle kunna skriva tusentals ord om The Ark och min relation till dem. Men då kommer jag förmodligen att tråka ut alla så jag väljer att berätta om två minnen och hur de, på sitt sätt, kom att förändra mitt liv lite.

Hittade det här på Margauxs blogg. Så galet fint:

"Och en till grej, skit i att gå med i massa dejtingsajter om du vill hitta någon, gå på massa spelningar och festivaler istället, det är där kärleken finns. Det är få saker som slår känslan av att stå och hångla med någon du gillar medans ditt favoritband spelar, spelar ingen roll om det regnar eller är strålande sol. Det finns inte en smiley i världen som kan ersätta den känslan. Facebook också för den delen, gillar du någon, ge fan i att puffa personen, gå fram och säg det istället. För vad du än gör, tveka inte att gå fram och fråga om du får bjuda på ett glas vin, en godisrem, en cigarett, en langos eller varför inte en kyss.

Det kan vara det du minns bäst av festivalen, och vem vet, du kanske till och med träffar din blivande fru eller man här. Tänk att kunna svara på frågan "hur träffades ni?" med följande ord, "Det var i refrängen på 'Ramlar' när vi var på festival", det slår ju "vi träffades i konsumkön" alla jävla dagar i veckan."

Det känns så konstigt när jag jag tänker på det. Om en vecka kommer jag att vara hemma från Stockholm. Då kommer det inte längre finnas någon konsert med The Ark att boka in i kalendern. En del av mig är ledsen för att det är sista gången samtidigt som en annan del av mig bara vill ta till vara på varenda sekund av konserten och är så glad för att jag faktiskt har fått vara med om så mycket fint med dem

Och nej, jag har inte skrivit klart inlägget om mina bästa och finaste minnen med The Ark. Det kommer. Jag lovar!

Igår var det dags att se Melody Club för tredje gången. Jag har sett dem varannat år nu, rätt fin tradition tycker jag. Tyvärr blir det inga bilder från konserten för dagen innan blev min kamera stulen. Ur min väska. Som tur är så var det inte systemkameran som blev stulen, men den orkade jag inte släpa med igår.

Melody Club är mina barndomsidoler så det är lika kul att se dem varje gång. Kristoffer, sångaren, hade klippt sig. Måste dock erkänna att jag tycker att det var finare innan. Tyvärr så har jag inte lyssnat på den senaste skivan så mycket, men det var ett par låtar från den som jag tyckte var väldigt bra live igår. Till exempel "The Hunter" som de spelade i Melodifestivalen. Den låten jag gillade allra bäst var nog "Boys in the girls room" och "Palace Station" då jag och min kompis Anna dansade som tusan. Precis som en konsert ska vara med andra ord.

Det blir lite tomt utan bilder, men sammanfattningsvis kan jag säga att det var en väldigt fin kväll med bra konsert och underbart sällskap.

Kolla på den här lilla tjejen som gör en cover på Adeles "Rolling in the deep". Så himla gullig. Speciellt när hon tar i och sjunger refrängen.

Den senaste veckan har det varit ganska dåligt med uppdateringar. Jag skyller det på det här. Och tyvärr så kan bloggtorkan fortsätta den här veckan eftersom det är samma sak den här veckan, men med lite mer rutiner (tyvärr).

Jag satt och läste på Aftonbladet idag när jag fick syn på detta. Ola Salo som jurymedlem i TV 4:s nya satsning "The Voice" tillsammans med Carola, Petter och Magnus Uggla. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om detta. Jag gillar ju Ola och Petter och det är klart att det vore kul att kunna se Ola på TV en gång i veckan. Men samtidigt gillar jag ju inte Carola och tycker att det kanske är lite för kommersiellt.
Vad tycker ni om detta?

Ola Salo