KONSERT: THE KOOKS - LOS ANGELES

Då är jag hemma på svensk mark sedan en dryg vecka tillbaka och tänkte passa på att ägna ett inlägg åt konserten jag och min kompis var på förra måndagen!

 
Vi var nämligen i LA förra helgen och The Kooks passade ju på att lägga till en extra spelning där och vi lyckades få biljetter till den. Hade vi varit kvar i San Francisco hade vi kunnat se dem där också! De spelade nämligen ca 5 kvarter ifrån där jag bodde!!! Lyxigt!
 
 
De spelade på Troubadour som är ett känt konsertställe i LA. De tog bara ca 300 personer så det blev en mysig klubbspelning. Det var perfekt att inte behöva köa något för att få bra platser, utan vi kom ca 40 minuter innan dörrarna öppnade och så hamnade vi på 6:e raden, precis i mitten.
 
 
De varvade gamla låtar med nya låtar från den kommande skivan. De spelade bland annat Down som man kan lyssna på på Spotify. Jag fastnade lite extra för en låt som heter Bad Habit och ser fram emot att höra den när de släpper skivan. London heter en annan av deras nya låtar.
 
Det var en bra konsert och det var lite extra kul att se dem i LA! Men att gå på konsert och somna kl. 3 är kanske inte att rekommendera när klockan stod på 6.45 dagen efter och 13 timmars bilkörning längs Highway 1 väntade!!
 
Bilderna är tagna av min kompis Livia
 
Now I'm back in Sweden again! I was in LA last weekend and I saw The Kooks there together with a friend. They played at Troubadour, a place that only allows around 300 visitors so it was a cozy club gig. It was perfect that we didn't had to wait so long before the concert. We came around 40 minutes before the doors opened and then we got places on the sixth row.
 
It was a mixture between old songs and songs from their upcoming record. They played the song Down, that you can listen to on Spotify, and another song called London. I especially liked the new song Bad Habit and I'm looking forward to listen to it on the upcoming record. All pictures are taken by my friend Livia!

KONSERT: HÅKAN HELLSTRÖM

I'm back! Det fick bli 3 månaders uppehåll från bloggen, men nu är jag tillbaka med massa nytt att skriva om!
 
Först och främst var jag och såg Håkan Hellström i lördags. Det var hans turnéavslutning och även min sista konsert för året. Inte helt fel att få avsluta konsertåret 2013 med Håkan Hellström liksom. Tyvärr blev det inget fotopass till konserten så det enda jag har att bjuda på är en kass mobilbild.
 
 
Jag och min kompis Caroline stod på andra raden i mitten och dansade och sjöng och hade det så himla bra under konserten. Han spelade i nästan 2.5 h så vi var helt slut efteråt av allt dansande. Det var en bra blandning mellan låtar från den nya skivan och gamla låtar som det kändes som att varenda person i publiken kunde texten till. Mina favoritlåtar från konserten var Ramlar (såklart), Kärlek är ett brev skickat tusen gånger, Du är snart där och Nu kan du få mig så lätt. Nu kan du få mig så lätt var den sista låten som han sjöng och med bara pianokomp. Så. Himla. Fint. För er som inte var på konserten så har jag gjort en spellista med setlisten HÄR
 
Nästa inlägg blir 2014 och då är det dags att summera musikåret 2013! GOTT NYTT ÅR!
 
I'm back! I took a 3 months break, but now I'm back. I saw Håkan Hellström this saturday. It was his last concert on this tour and my last concert this year. Me and my friend Caroline stood on the second row and danced and sang and had a really great time. Next blog post will be from 2014 and then it's time to summarize the music year 2013! HAPPY NEW YEAR!

KONSERT: MANDO DIAO

Igår var det äntligen dags för ett besök i Borlänge. Från början var det ju både Sugarplum Fairy och Mando Diao som skulle spela, men som jag har skrivit tidigare fick Sugarplum Fairy ställa in.Det blev därför bara Mando som spelade, men det var inte så bara!
 
Först började de med att spela låtarna från skivan Infruset plus Anita som Sven-Ingvars har tolkat tidigare. Jag älskar verkligen att höra Snigelns visa live. Den är så himla fin! Sedan kom även Viktor och Calle Norén upp på scenen och så spelade de Sweet Jackie tillsammans med Gustaf. Det var så himla känslosamt och fint. Gustaf pratade även om vilken kämpe Kristian Gidlund är och hur levande han är.
 
 
Som extranummer körde Mando God Knows, Gloria och Dance With Somebody. Galet vilket drag det var! Vi dansade som tusan och det kändes som att Mando tyckte det var kul att spela lite rockiga låtar också.Trots att det var jättetråkigt att Sugarplum Fairy ställde in så blev det en väldigt fin kväll i Borlänge. Ett perfekt avslut på sommaren!
 
Det kommer komma upp massa bilder om ett par dagar när jag har hunnit gå igenom alla!

KONSERT: MUMFORD & SONS

I onsdags var jag och såg Mumford & Sons på Annexet. Tyvärr tog jag inte med kameran på konserten, så dessa bilder är tagna med mobilen.
 
 
Det var två förband, Half Moon Run och Mystery Jets. De första var okej och de andra var riktigt bra måste jag säga. Fastnade speciellt för deras låt Serotonin.
 
 
Sedan var det dags för Mumford & Sons. Vid det här laget hade det hunnit bli så himla varmt i publiken. Det kändes nästan som att det var sommar, 30 grader varmt och festival. Låtarna de körde finns som spotifylista HÄR. De inledde med Babel och I Will Wait. Jag gillar verkligen båda låtarna väldigt mycket så det var verkligen kanonbra inledning på konsert.
 
 
Konserten var bra, men jag måste dock säga att det var lite så stor variation i låtarna vilket var lite tråkigt. De skulle ha vågat göra låtarna lite annorlunda och inte bara spela alla rakt av. Det allra bästa var när tjejerna i First Aid Kit kom upp och körde Lions Roar tillsammans med dem! Magiskt!
 
I saw Mumford & sons this wednesday at Annexet. I didn't brought the camera to the concert, so these photos are taken with my mobile. There were two bands before Mumford & Sons, Half Moon Run and Mystery Jets. I really liked the last one! It was really warm in the venue when Mumford played. It was a good concert although they could have tried to do something different than from the records. My favourite part was when First Aid Kit entered the stage and they played Lions roar together. Magic!

Come on

Jag har ju helt glömt bort att visa vad jag fick med mig från konserten med The Hives för ett par veckor sedan.
 
 
Trummisen, Chris Dangerous, trumpinne och gitarristen, Nicholaus Arsons, plektrum. De ligger fint på min musikhylla nu!

You say they're born to lose and we live to win

 
 
 
 
 
 
Idag bjuder jag på några fler bilder från konserten med The Hives förra helgen! Jag kom även på att jag helt har glömt bort att visa vad jag fick med mig hem från konserten så det ska jag göra i morgon!
 
Fler bilder från The Hives finns HÄR

KONSERT: FIRST AID KIT

 
Bild från kvällens konsert
 
Jag är nyss hemkommen från konserten med First Aid Kit! Efter att ha läst recensionen från gårdagens konsert var förväntningarna minst sagt höga och jag blev inte besviken!
 
Jag fick höra min favoritlåt Emmylou och de gjorde världens vackraste tolkning av Simon & Garfunkels låt America. Det är svårt att inte bli imponderad när de är så otroligt duktiga på att sjunga och när de har gjort så vackra låtar. Jag är väldigt svag för snygg stämsång! Det är även helt otroligt att de är så unga, födda -90 och -93.
 
Det enda som man kan klaga på är mellansnacket. När de är så pass kända känns det inte riktigt okej att det är så oförbrett. Första gången är det lite charmigt, men sedan känns det bara jobbigt när de inte riktigt vet vad de ska säga. Men man sitter och ryser genom hela konserten för det är så himla vackert och det är något extra när de sjunger Ghost Town helt akustiskt och utan mickar. Det är så att man vill ha en syster som man kan sjunga med. Och ha så långt och fint hår som de har.

KONSERT: THE HIVES

I fredags såg jag The Hives. Andra konserten på två dagar (såg Mando Diao dagen innan), himla fint!
Jag såg dem 2010 och älskade verkligen den konserten. Jag tror att alla som har sett dem live förstår vad jag menar.
 
 
Jag hade ju fotopass till konserten, men valde att stå i publiken för att kunna dansa med hela konserten. Det var både bra och dåligt. Det var såklart jättekul att dansa, men jag har så fruktansvärt ont i höftbenen och revbenen idag efter att ha blivit tryckt mot kravallstaketet i ungefär 1.5 timma.
 
 
The Hives kan nog vara Sveriges bästa liveband. Kontakten som framför allt Howlin' Pelle och Nicholaus Arson har med publiken är oslagbar. Mycket beror väl på att de nästan är i publiken många gånger under konserten.
 
 
Det var kul att få höra Go right ahead och Wait a minute som jag verkligen gillar från deras senaste skiva, Lex Hives.
 
 
Någon gång under de sista låtarna bad Pelle att publiken skulle sätta sig ner. Alla gjorde som han sa, rätt sjukt att få en hel publik att sitta ner, och så crowd-surfade han. Jag trodde dock jag skulle tryckas sönder när han skulle tillbaka till scenen över mig.
 
 
Konserten var riktigt bra! Jag fick massa bra bilder, så det får nog komma ett inlägg till med fler bilder!
Alla bilder från konserten finns HÄR

2012

2012 var ett fint år, så jag tänkte att vi ska kila lite vilka konserter det blev.
 
 
Det började med att pappa och jag såg Jesus Christ Superstar i april. Pappa fick biljettten av mig i julklapp och vi såg fram emot föreställningen båda två. Sjukt bra var den!
 
Sedan var nästa grej att jag åkte till Peace & Love. Med fotopass. Jag var så otroligt glad för att jag fick det.
 
 
Mina festivalband från 2010, 2011 och 2012 samt VIP-bandet till Eden.
 
 
 
 
 
Sugarplum Fairy, Vidar och Urban Cone.
 
I augusti åkte jag till Schweiz och Das Festival. Det kan ha varit bland det roligaste jag har gjort!
 
 
 
 
The Bianca Story, scenen och Mando Diao
 
Det blev inte fullt så många konserter 2012 som det har blivit de senaste åren, men det vet jag att det kommer att bli ändring på 2013. Jag har redan 5 konserter inbokade och planerar att gå på Peace & Love och en eller två festivaler till. Jag hoppas såklart på att få fotopass, men man kan ju aldrig veta. Sedan kommer bilderna förmodligen bli ännu bättre eftersom det nya objektivet är på väg hem till mig nu!

KONSERT: DEN SVENSKA BJÖRNSTAMMEN

I fredags var jag och såg Den Svenska Björnstammen. Jag hade hört två låtar innan tror jag och hade inte jättehöga förväntningar efter kompisars kritik efter att de hade sett dem i somras.

Jag missade dock de 3 första låtarna, men jag tvivlar på att det hade ändrat min åsikt - tråkig konsert. Det känns som att när man har blivit så pass kända som de ändå har blivit i Sverige, så bör man vara bättre än vad de var live. Den enda låten som konserten lyfte lite under var Vart jag mig i världen vänder, och det var kanske inte så konstigt eftersom jag tror inte att det var en enda i publiken som inte kunde sjunga med då. Så, det var en tråkig konsert precis som mina vänner sa!

Infruset

Den 31 oktober är Mando Diao tillbaka! Då släpper de en ny skiva, Infruset, som är Frödingdikter som är tonsatta.

Jag har lite blandade känslor kring det här skivsläppet. Jag gillar Mando och deras musik otroligt mycket och det ska bli väldigt kul att få höra lite nytt. Samtidigt känns det väldigt konstigt att de skriver på svenska. Och å andra sidan kan man nästan säga att det är "modigt" när de flesta artister idag skriver på engelska. Men men, 31 oktober får jag lyssna ordentligt och se hur resultatet blir!

Läs mer: http://gaffa.se/nyhet/64035


Take my hand and close your pretty eyes

 
 

Jag spelade in Mean Street och If I don't live today, then i might be here tomorrow från Mando Diaos konsert i Schaffhausen. Dessa två låtar fick nu bli till en liten video. Jag spelade tyvärr inte in hela låtarna för jag visste inte hur kvalitén skulle bli, men det visade ju sig att det blev helt okej. I alla fall för att vara mobilkamera. Enjoy!
 
Videon kan även hittas HÄR

I recorded Mean Street and If I don't live today, then i might be here tomorrow and made a video out of these two songs. Unfortunately, I didn't record the whole songs since i didn't know how good the quality was. Enjoy!

MANDO DIAO: DAS FESTIVAL


Klockan 22 var det äntligen dags för konserten med Mando Diao. Som jag hade längtat! Och det var verkligen värt att vänta på den och åka till Schweiz för att se dem. Gud vad bra det var! Det var som att de hade en helt annan energi! Jag fick även en plats för första raden, ganska knasigt med tanke på att jag ställde mig där ca 45 min innan konserten. Det hade aldrig gått om de spelade i Sverige.
 
 
Min absoluta favoritlåt var Song for Aberdeen. Det var himla ös genom hela låten och jag har nog aldrig hört den vara så bra live som den var då. De spelade Your lovers nerve och Welcome home, luc robitaille och gjorde en fantastisk version av Mean Street.
 
 
Det var kul när Gustaf sa "Hello Schafshausen" vilket betyder fårhus. Bra koll där!
 
 
Den konserten var alla gången topp 3 jag har sett med Mando Diao och det är absolut inte sista gången jag åker utomlands på konsert eller festival!
 
Setlist:
Dalarna
God Knows
Welcome home, luc robitaille
Your lovers nerve
Song for aberdeen
All my senses
Down in the past
You can't steal my love
Mean street
Mr Moon
Sheepdog
Long before Rock'n'Roll
Gloria
Ochrasy
If I don't live today, then I might be here tomorrow
Dance with somebody

Then it was time to the concert i had been longing for so long. It was totally worth it to go to Switzerland to see them since i think they had more energy there than I've seen during the last concerts in Sweden. My favorite song was Song for Aberdeen. It was amazing since they had so much energy, did an amazing version of the song and you just had to dance. The concert was absolutely among the top 3 concerts I've ever seen with Mando Diao and it was definitely not the last time I went to a concert abroad.

Meet & Greet, Schaffhausen

 
Då var det dags för Meet & Greet med Mando Diao. Vi träffade dem i en teaterfoajé. Det var tyvärr ganska dålig belysning och jag ville inte fokusera på att ta massa bilder just då.
 
 
Det här snygga kortet fick vi att ha om halsen när vi gick dit!
 
 
Gustaf signerade en av mina bilder på honom. Denna är från 2010 och konserten på Gröna Lund. Den finns i bättre version här.
 
 
Björn Dixgård under M&G, foto Sophie Ganzmann
 
Det var väldigt kul att träffa dem. Vi fick ungefär 20 min med dem och fick möjlighet att prata, ta bilder och få saker signerade om vi ville. Jag fick även den här bilden signerad av Gustaf och Björn. Finfint!
 
Then it was time for Meet & Greet with Mando Diao. Gustaf signed one of my photos from the concert at Gröna Lund 2010. It was great to meet them! We had 20 minutes with the guys and we talked, took photos and they signed stuff. Björn and Gustaf also signed this photo for me.

Das Festival, Schaffhausen

Då är jag hemma från en av de bästa resorna någonsin. Jag har haft så himla roligt. Vi börjar med första delen av torsdagen då jag var på Das Festival i Schaffhausen. Vi sparar Meet & Greet och konserten med Mando Diao så länge. (If you want to read a short summary of this blog post in english, please scroll to the end of this blog post)
 

Vi kom dit redan runt 14-tiden så innan festivalområdet öppnade på riktigt hann jag med att titta runt lite i staden. Det var massa gamla hus, mysigt. Sedan hämtade jag ut mitt mediapass som ni såg bild på i förra inlägget, mycket snyggt.

Klockan 18 började den första konserten, Low Fat Orchestra, att spela. Jag fotade dem från fotodiket och såg sedan resten av konserten en bit bak.
 
 

Mando-fans som väntar på konserten
 
 
Konsert nummer två var The Bianca Story. De var riktigt bra måste jag säga. De finns på Spotify och jag kan tipsa om låten Coming Home. Det kändes som att de var det perfekta förbandet till Mando Diao!
 
So, this is the first blog post about Das Festival. Pics from the M&G and the consert with Mando Diao will come later! I had some time to check out the city before the festival area was open. I really liked it with all the old houses. Then I got my media pass and was ready to take some photos. Low fat orchestra began to play and then The Bianca Story. They were really good and a perfect opening act for Mando Diao!

Like the summer falls

Gårdagen alltså! Helt jäkla underbar! Det är helt klart värt att åka till Schweiz för att se Mando Diao!! Vilken energi de hade igår!

Mitt minneskortet funkar fortfarande inte att ansluta till datorn. Älskar teknik ibland! Så det blir helt enkelt som från Peace & Love, massor av bilder när jag kommer hem. Men en sak kan jag säga, bättre festival och trevligare människor än på Das Festival får man leta efter!


KONSERT: SUGARPLUM FAIRY

Bäst: Låten (And please) stay young
Sämst: Publiken? Var var den?


På lördagen var den konserten jag såg fram emot mest förutom Regina Spektor, Sugarplum Fairy. Tyvärr var det inte så många som längtade lika mycket som jag gjorde för det var alldeles för få där tycker jag. De förtjänar en större publik! Spelningen där 2009 var magisk. Då dansade hela publiken och det var tryck där jag stod då,  längst fram. Vad gjorde alla nu?!


Hur som helst så gjorde de en väldigt bra spelning. Det var himla roligt att se dem på scenen igen. Senaste gången jag såg dem var Kristian sjuk har jag för mig. Det var i alla fall på Debaser förra året.


Det var så himla härligt att få dansa till deras låtar igen. De spelade en ny låt som heter "Holiday". Kanske inte kommer bli någon av mina favoriter, men den var helt okej.

Viktor höll ett himla fint tal till Kristian. Han berättade hur mycket det betydde för honom att Kristian var tillbaka bakom trummorna. Det var utan tvekan festivalens finaste mellansnack!


Om man summerar mina åsikter så var det så underbart att få dansa till Sugarplum Fairy igen. Jag önskar bara att fler hade kommit och dansat för de förtjänar verkligen en stor publik. Och jag hoppas verkligen att det inte dröjer ett år tills att jag får se dem igen.


KONSERT: REGINA SPEKTOR

 
Bäst: att jag fick höra låten "How" live
Sämst: att hon kom av sig ett par gånger
 
I torsdags fick jag då se Regina Spektor för tredje gången. Ganska sjukt egentligen. 2008 undrade jag om jag någonsin skulle få se henne live och nu har jag alltså sett henne tre gånger.

Det fina med hennes konserter är att de liksom inte kan bli dåliga. Förmodligen är det för att de är ganska lika i och för sig. Hon sitter vid sitt piano, tackar publiken ett par gånger. That's it! Men det funkar bara för att hon heter Regina Spektor.


Jag hade missat att lyssna på ett par av låtarna från hennes nya skiva, men det gjorde inget. Jag fick höra How och Small Town Moon live och det var precis det jag ville. Det enda som jag kan klaga på är att hon kom av sig ett par gånger, men det kanske är nya grejen eftersom Rihanna gjorde precis likadant!

PEACE AND LOVE - LÖRDAG

Så var det dags för den sista festivaldagen! Den och torsdagen var mina absoluta favoritdagar!


Vi hade tänkt att se Kristan Gidlund, men vi glömde helt bort tiden (igen) så jag missade honom. Så vi gick direkt till scenen där Sugarplum Fairy skulle spela istället. Jag var så himla pepp på att se dem!


Precis som Regina Spektors konsert sparar jag den till ett eget inlägg. Här är i alla fall mina bästa bilder från konserten!


Efter att de hade spelat gick vi till öltältet och lyssnade på The Shins på håll. Fint! Därefter såg vi The Maccabees. Fick tyvärr ingen bra bild från den konserten.


Skrillex blev kvällens näst sista konsert, men jag orkade inte stå och lyssna så nära utan var en bit bak. Tycker att det var lite väl mycket house/DJ (inte my piece of cake så att säga) på festivalen, men Skrillex och Rebecca & Fiona var utan tvekan de som var bäst.

Innan konserten var slut passade jag på att gå till Utopia för att få en bra plats. Jag kände att om nu Rihanna verkligen kom så var det kul att inte bara se henne på storbildskärm.

Och hon kom. Över 40 min sen och efter att publiken hade buat flera gånger så kom hon. Hon bad om ursäkt att hon var sen "från en annan fest". I festivalsammanhang är man van vid att artisterna går på i tid, så jag måste säga att det kändes ganska respektlöst när hon var så pass sen.

De flesta recensenter på de stora tidningarna har sågat hennes spelning, men jag tycker faktiskt inte den var en sådan katastrof. Okej, hon tappade bort en del texter och trodde att hon var i Oslo, men jag hade kul och dansade massa. Det var ingen jättebra konsert och man kan kräva mycket mer av en sådan stor artist som hon ändå är. Det kändes som en konstig bokning tycker jag också. Jag hade mycket hellre sett att Coldplay hade fått avsluta festivalen.

 
Med den konserten var Peace & Love 2012 över! Om man summerar den lite kort så tycker jag att Regina Spektor, Mumford & Sons, Sugarplum Fairy och Urban Cone stod för de bästa spelningarna. Jag hade otroligt fint sällskap med mig också. Men jag tycker att bokningarna var lite spretiga i olika genrer. Förra årets bokningar var ju helt fantastiska så man kan ju inte kräva det igen, men jag skulle önska att det var mer nischat. (lite flummig förklaring där)
 
Slutligen vill jag tacka Peace & Love för att jag fick åka dit som bloggare i år. Det var det roligaste jag har gjort på himla länge!
 
 

PEACE AND LOVE - FREDAG


Fredagen inleddes med fika på Café Peace & Love. Mina kompisar i Vidar skulle spela där och det fick man ju inte missa. De vad bra, som vanligt, och spelade även en ny låt.

Jag hade tänkt att se fotografen Emma Svensson, men vi kom lite sent och ställde oss och väntade på Rebecca & Fiona istället. Synd att jag missade Emma! Jag fick tyvärr ingen bra bild på Rebecca & Fiona. Alla (även vi) dansade hela tiden så det var lite svårt att fota då. Jag saknade dock att de inte spelade så många låtar från sin skiva, men annars tycker jag att de var bra.


Efter dem såg vi lite på Lilla Sällskapet och Di Leva. Di Leva drack för övrigt vatten ur en vattenkanna mellan låtarna. Varför inte liksom?!

Sedan bestämde jag mig för att se Urban Cone. Det kan vara det bästa beslutet under hela festivalen. De var verkligen jättebra! Jag hade bara hört tre låtar innan, men de var bra live och är ett band som jag kommer att börja lyssna på efter att ha hört dem live!


Sångaren i Urban Cone


Efter det gick jag till Eden lite och vilade. Man kunde tydligen tatuera sig.


Entrén till Eden

Vi avslutade fredagen med att se Kent. Vi hade bra platser vid avdelningen i publikhavet. Under de första låtarna stod de i något som liknande en replokal på scenen. Riktigt snyggt! Efter en halvtimme började det dock regna. Vi stod kvar eftersom det bara duggade till att börja med, men till slut regnade det så mycket så vi fick nog och gick hem. Vi var helt genomblöta och det var verkligen synd att missa slutet av konserten!
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0