När Mando Diao hade spelat klart höjdes stämningen mycket. Det skulle dröja ca 45 minuter innan The Ark skulle komma in på scenen. Jag pratade med F och Su som stod bredvid mig, de andra stod längre bak. Tiden gick faktiskt väldigt fort, vilket den inte brukar göra. Vid det här laget, när det är ca 10 minuter kvar tills de kommer in, börjar det blir riktigt trångt. När de på scenen har provat ljuset en sista gång dröjer det inte lång tid innan Martin, Jens, Jepson, Sylle och Lasses ersättare Niklas kommer in på scenen. Introt till Prayer For The Weekend börjar och publiken jublar när Ola Salo kommer in på scenen i guldtrikå med röda stövlar. Till årets 2 konserter har bandet satsat på guld och rött till att börja med. Trycket i publiken är nu enormt och det dröjer inte länge innan folk behövs bäras över kravallstaketet. Bandet är laddade när de kommer in på scenen, en energi som jag tycker avtar hos flera efter ett tag. Ola hoppas raskt ner på den nedsänkta delen av scenen längst fram och både fotograferna och publiken blir som galna och flera kläms. F bärs över efter att ha klämts ihop när flera bakom inte har klarat mer tryck och burits över. Speciellt för Sundsvall finns det även en gospelkör med på scenen som är med på ett par låtar.

Efter att ha skojat om att ingen har stått och övat i en kyrka och sjungit glamrock i ett Judas Priest-linne tillsammans med gospelkören sjunger de Tell Me This Night Is Over. Till skillnad från många andra artister vi såg har de flera mellansnack och får, kanske pga det, en bra kontakt med publiken. Ola hinner prata om mycket, alltifrån att man ska göra som man vill, hur underbart Sundsvall är och där har alla samlats som inte vill gå på Bruce Springsteen i Göteborg till att hitta på historier om saker som slängs upp på scenen. Två klädbyten hinner han med, från guldtrikå till pyjamasliknande satinklädel, vidare till vit trikå, liknande den första, men med långa fransar. De andra byter från guld och röda detaljer till vitt. När de sedan säger att The Worring Kind är den sista låten skriker publiken NEJ och ägnar sedan någon minut till att munhuggas med Ola om att det inte ska vara sista låten. Det dröjer ett litet tag, sedan kommer de in och kör tre låtar till. Som vanligt avslutar de med underbara Calleth You Cometh I och publiken sjunger med. Under sista delen av låten kommer Håkan Hellström in på scenen och sjunger med.

Konserten var väldigt bra och det märktes att det var den enda spelning i Sverige under 2008. Jag saknade energin som fanns i början, framför allt hos gitarristerna som annars brukar röra sig mer på scenen. De var roligt att de spelade flera gamla låtar och inte bara från den senaste skivan. Trycket i publiken var såklart ett stort minus och hade det inte varit för att det var den enda spelningen är det tveksamt om jag hade stått kvar där jag stod. Jag fick ont i revbenen efter att ha stått mot kravallstaketet och blåmärken på höftbenen efter att det var så trångt. När folk bakom lyftes över kom man också i kläm. Trots det får konserten 5 av 5 från mig.

Låtlista:

Prayer For The Weekend
Absolutely No Decorum
Clamour For Glamour

Let Your Body Decide

Little Dysfunk You

You Who Stole My Solide

Tell Me This Night Is Over

Gimme Love To Give

It Takes A Fool To Remain Sane

One Of Us Is Gonna Die Young

The Worrying Kind

Father Of A Son

Patchouli

Calleth You Cometh I

Fler bilder på The Ark hittar du HÄR