I'm back! Det fick bli 3 månaders uppehåll från bloggen, men nu är jag tillbaka med massa nytt att skriva om!

 

Först och främst var jag och såg Håkan Hellström i lördags. Det var hans turnéavslutning och även min sista konsert för året. Inte helt fel att få avsluta konsertåret 2013 med Håkan Hellström liksom. Tyvärr blev det inget fotopass till konserten så det enda jag har att bjuda på är en kass mobilbild.

 

Jag och min kompis Caroline stod på andra raden i mitten och dansade och sjöng och hade det så himla bra under konserten. Han spelade i nästan 2.5 h så vi var helt slut efteråt av allt dansande. Det var en bra blandning mellan låtar från den nya skivan och gamla låtar som det kändes som att varenda person i publiken kunde texten till. Mina favoritlåtar från konserten var Ramlar (såklart), Kärlek är ett brev skickat tusen gånger, Du är snart där och Nu kan du få mig så lätt. Nu kan du få mig så lätt var den sista låten som han sjöng och med bara pianokomp. Så. Himla. Fint. För er som inte var på konserten så har jag gjort en spellista med setlisten HÄR

 

Nästa inlägg blir 2014 och då är det dags att summera musikåret 2013! GOTT NYTT ÅR!

 

Igår var det äntligen dags för ett besök i Borlänge. Från början var det ju både Sugarplum Fairy och Mando Diao som skulle spela, men som jag har skrivit tidigare fick Sugarplum Fairy ställa in.Det blev därför bara Mando som spelade, men det var inte så bara!

 

Först började de med att spela låtarna från skivan Infruset plus Anita som Sven-Ingvars har tolkat tidigare. Jag älskar verkligen att höra Snigelns visa live. Den är så himla fin! Sedan kom även Viktor och Calle Norén upp på scenen och så spelade de Sweet Jackie tillsammans med Gustaf. Det var så himla känslosamt och fint. Gustaf pratade även om vilken kämpe Kristian Gidlund är och hur levande han är.

 

 

Som extranummer körde Mando God Knows, Gloria och Dance With Somebody. Galet vilket drag det var! Vi dansade som tusan och det kändes som att Mando tyckte det var kul att spela lite rockiga låtar också.Trots att det var jättetråkigt att Sugarplum Fairy ställde in så blev det en väldigt fin kväll i Borlänge. Ett perfekt avslut på sommaren!

 

Det kommer komma upp massa bilder om ett par dagar när jag har hunnit gå igenom alla!

I onsdags var jag och såg Mumford & Sons på Annexet. Tyvärr tog jag inte med kameran på konserten, så dessa bilder är tagna med mobilen.

 

 

Det var två förband, Half Moon Run och Mystery Jets. De första var okej och de andra var riktigt bra måste jag säga. Fastnade speciellt för deras låt Serotonin.

 

 

Sedan var det dags för Mumford & Sons. Vid det här laget hade det hunnit bli så himla varmt i publiken. Det kändes nästan som att det var sommar, 30 grader varmt och festival. Låtarna de körde finns som spotifylista HÄR. De inledde med Babel och I Will Wait. Jag gillar verkligen båda låtarna väldigt mycket så det var verkligen kanonbra inledning på konsert.

 

 

Konserten var bra, men jag måste dock säga att det var lite så stor variation i låtarna vilket var lite tråkigt. De skulle ha vågat göra låtarna lite annorlunda och inte bara spela alla rakt av. Det allra bästa var när tjejerna i First Aid Kit kom upp och körde Lions Roar tillsammans med dem! Magiskt!

 

Jag har ju helt glömt bort att visa vad jag fick med mig från konserten med The Hives för ett par veckor sedan.

 

I fredags såg jag The Hives. Andra konserten på två dagar (såg Mando Diao dagen innan), himla fint!

Jag såg dem 2010 och älskade verkligen den konserten. Jag tror att alla som har sett dem live förstår vad jag menar.

 

 

Jag hade ju fotopass till konserten, men valde att stå i publiken för att kunna dansa med hela konserten. Det var både bra och dåligt. Det var såklart jättekul att dansa, men jag har så fruktansvärt ont i höftbenen och revbenen idag efter att ha blivit tryckt mot kravallstaketet i ungefär 1.5 timma.

 

 

The Hives kan nog vara Sveriges bästa liveband. Kontakten som framför allt Howlin' Pelle och Nicholaus Arson har med publiken är oslagbar. Mycket beror väl på att de nästan är i publiken många gånger under konserten.

 

 

Det var kul att få höra Go right ahead och Wait a minute som jag verkligen gillar från deras senaste skiva, Lex Hives.

 

 

Någon gång under de sista låtarna bad Pelle att publiken skulle sätta sig ner. Alla gjorde som han sa, rätt sjukt att få en hel publik att sitta ner, och så crowd-surfade han. Jag trodde dock jag skulle tryckas sönder när han skulle tillbaka till scenen över mig.

 

 

Konserten var riktigt bra! Jag fick massa bra bilder, så det får nog komma ett inlägg till med fler bilder!

Alla bilder från konserten finns HÄR

2012 var ett fint år, så jag tänkte att vi ska kila lite vilka konserter det blev.

I fredags var jag och såg Den Svenska Björnstammen. Jag hade hört två låtar innan tror jag och hade inte jättehöga förväntningar efter kompisars kritik efter att de hade sett dem i somras.

Jag missade dock de 3 första låtarna, men jag tvivlar på att det hade ändrat min åsikt - tråkig konsert. Det känns som att när man har blivit så pass kända som de ändå har blivit i Sverige, så bör man vara bättre än vad de var live. Den enda låten som konserten lyfte lite under var Vart jag mig i världen vänder, och det var kanske inte så konstigt eftersom jag tror inte att det var en enda i publiken som inte kunde sjunga med då. Så, det var en tråkig konsert precis som mina vänner sa!

 

 

Jag spelade in Mean Street och If I don't live today, then i might be here tomorrow från Mando Diaos konsert i Schaffhausen. Dessa två låtar fick nu bli till en liten video. Jag spelade tyvärr inte in hela låtarna för jag visste inte hur kvalitén skulle bli, men det visade ju sig att det blev helt okej. I alla fall för att vara mobilkamera. Enjoy!

 

Videon kan även hittas HÄR

Klockan 22 var det äntligen dags för konserten med Mando Diao. Som jag hade längtat! Och det var verkligen värt att vänta på den och åka till Schweiz för att se dem. Gud vad bra det var! Det var som att de hade en helt annan energi! Jag fick även en plats för första raden, ganska knasigt med tanke på att jag ställde mig där ca 45 min innan konserten. Det hade aldrig gått om de spelade i Sverige.

 

 

Min absoluta favoritlåt var Song for Aberdeen. Det var himla ös genom hela låten och jag har nog aldrig hört den vara så bra live som den var då. De spelade Your lovers nerve och Welcome home, luc robitaille och gjorde en fantastisk version av Mean Street.

 

 

Det var kul när Gustaf sa "Hello Schafshausen" vilket betyder fårhus. Bra koll där!

 

 

Den konserten var alla gången topp 3 jag har sett med Mando Diao och det är absolut inte sista gången jag åker utomlands på konsert eller festival!

 

 

Då var det dags för Meet & Greet med Mando Diao. Vi träffade dem i en teaterfoajé. Det var tyvärr ganska dålig belysning och jag ville inte fokusera på att ta massa bilder just då.

 

 

Det här snygga kortet fick vi att ha om halsen när vi gick dit!

 

 

Gustaf signerade en av mina bilder på honom. Denna är från 2010 och konserten på Gröna Lund. Den finns i bättre version här.

 

 

Björn Dixgård under M&G, foto Sophie Ganzmann

 

Det var väldigt kul att träffa dem. Vi fick ungefär 20 min med dem och fick möjlighet att prata, ta bilder och få saker signerade om vi ville. Jag fick även den här bilden signerad av Gustaf och Björn. Finfint!

 

Då är jag hemma från en av de bästa resorna någonsin. Jag har haft så himla roligt. Vi börjar med första delen av torsdagen då jag var på Das Festival i Schaffhausen. Vi sparar Meet & Greet och konserten med Mando Diao så länge. (If you want to read a short summary of this blog post in english, please scroll to the end of this blog post)
 

Vi kom dit redan runt 14-tiden så innan festivalområdet öppnade på riktigt hann jag med att titta runt lite i staden. Det var massa gamla hus, mysigt. Sedan hämtade jag ut mitt mediapass som ni såg bild på i förra inlägget, mycket snyggt.

Klockan 18 började den första konserten, Low Fat Orchestra, att spela. Jag fotade dem från fotodiket och såg sedan resten av konserten en bit bak.

 

 

Mando-fans som väntar på konserten

 

 

Konsert nummer två var The Bianca Story. De var riktigt bra måste jag säga. De finns på Spotify och jag kan tipsa om låten Coming Home. Det kändes som att de var det perfekta förbandet till Mando Diao!

 

Bäst: Låten (And please) stay young
Sämst: Publiken? Var var den?


På lördagen var den konserten jag såg fram emot mest förutom Regina Spektor, Sugarplum Fairy. Tyvärr var det inte så många som längtade lika mycket som jag gjorde för det var alldeles för få där tycker jag. De förtjänar en större publik! Spelningen där 2009 var magisk. Då dansade hela publiken och det var tryck där jag stod då,  längst fram. Vad gjorde alla nu?!


Hur som helst så gjorde de en väldigt bra spelning. Det var himla roligt att se dem på scenen igen. Senaste gången jag såg dem var Kristian sjuk har jag för mig. Det var i alla fall på Debaser förra året.


Det var så himla härligt att få dansa till deras låtar igen. De spelade en ny låt som heter "Holiday". Kanske inte kommer bli någon av mina favoriter, men den var helt okej.

Viktor höll ett himla fint tal till Kristian. Han berättade hur mycket det betydde för honom att Kristian var tillbaka bakom trummorna. Det var utan tvekan festivalens finaste mellansnack!


Om man summerar mina åsikter så var det så underbart att få dansa till Sugarplum Fairy igen. Jag önskar bara att fler hade kommit och dansat för de förtjänar verkligen en stor publik. Och jag hoppas verkligen att det inte dröjer ett år tills att jag får se dem igen.

Bäst: att jag fick höra låten "How" live

I torsdags fick jag då se Regina Spektor för tredje gången. Ganska sjukt egentligen. 2008 undrade jag om jag någonsin skulle få se henne live och nu har jag alltså sett henne tre gånger.

Det fina med hennes konserter är att de liksom inte kan bli dåliga. Förmodligen är det för att de är ganska lika i och för sig. Hon sitter vid sitt piano, tackar publiken ett par gånger. That's it! Men det funkar bara för att hon heter Regina Spektor.


Jag hade missat att lyssna på ett par av låtarna från hennes nya skiva, men det gjorde inget. Jag fick höra How och Small Town Moon live och det var precis det jag ville. Det enda som jag kan klaga på är att hon kom av sig ett par gånger, men det kanske är nya grejen eftersom Rihanna gjorde precis likadant!

Så var det dags för den sista festivaldagen! Den och torsdagen var mina absoluta favoritdagar!


Vi hade tänkt att se Kristan Gidlund, men vi glömde helt bort tiden (igen) så jag missade honom. Så vi gick direkt till scenen där Sugarplum Fairy skulle spela istället. Jag var så himla pepp på att se dem!


Precis som Regina Spektors konsert sparar jag den till ett eget inlägg. Här är i alla fall mina bästa bilder från konserten!


Efter att de hade spelat gick vi till öltältet och lyssnade på The Shins på håll. Fint! Därefter såg vi The Maccabees. Fick tyvärr ingen bra bild från den konserten.


Skrillex blev kvällens näst sista konsert, men jag orkade inte stå och lyssna så nära utan var en bit bak. Tycker att det var lite väl mycket house/DJ (inte my piece of cake så att säga) på festivalen, men Skrillex och Rebecca & Fiona var utan tvekan de som var bäst.

Innan konserten var slut passade jag på att gå till Utopia för att få en bra plats. Jag kände att om nu Rihanna verkligen kom så var det kul att inte bara se henne på storbildskärm.

Och hon kom. Över 40 min sen och efter att publiken hade buat flera gånger så kom hon. Hon bad om ursäkt att hon var sen "från en annan fest". I festivalsammanhang är man van vid att artisterna går på i tid, så jag måste säga att det kändes ganska respektlöst när hon var så pass sen.

De flesta recensenter på de stora tidningarna har sågat hennes spelning, men jag tycker faktiskt inte den var en sådan katastrof. Okej, hon tappade bort en del texter och trodde att hon var i Oslo, men jag hade kul och dansade massa. Det var ingen jättebra konsert och man kan kräva mycket mer av en sådan stor artist som hon ändå är. Det kändes som en konstig bokning tycker jag också. Jag hade mycket hellre sett att Coldplay hade fått avsluta festivalen.

 

Med den konserten var Peace & Love 2012 över! Om man summerar den lite kort så tycker jag att Regina Spektor, Mumford & Sons, Sugarplum Fairy och Urban Cone stod för de bästa spelningarna. Jag hade otroligt fint sällskap med mig också. Men jag tycker att bokningarna var lite spretiga i olika genrer. Förra årets bokningar var ju helt fantastiska så man kan ju inte kräva det igen, men jag skulle önska att det var mer nischat. (lite flummig förklaring där)

 

Slutligen vill jag tacka Peace & Love för att jag fick åka dit som bloggare i år. Det var det roligaste jag har gjort på himla länge!

 

 

Fredagen inleddes med fika på Café Peace & Love. Mina kompisar i Vidar skulle spela där och det fick man ju inte missa. De vad bra, som vanligt, och spelade även en ny låt.

Jag hade tänkt att se fotografen Emma Svensson, men vi kom lite sent och ställde oss och väntade på Rebecca & Fiona istället. Synd att jag missade Emma! Jag fick tyvärr ingen bra bild på Rebecca & Fiona. Alla (även vi) dansade hela tiden så det var lite svårt att fota då. Jag saknade dock att de inte spelade så många låtar från sin skiva, men annars tycker jag att de var bra.


Efter dem såg vi lite på Lilla Sällskapet och Di Leva. Di Leva drack för övrigt vatten ur en vattenkanna mellan låtarna. Varför inte liksom?!

Sedan bestämde jag mig för att se Urban Cone. Det kan vara det bästa beslutet under hela festivalen. De var verkligen jättebra! Jag hade bara hört tre låtar innan, men de var bra live och är ett band som jag kommer att börja lyssna på efter att ha hört dem live!

Sångaren i Urban Cone


Efter det gick jag till Eden lite och vilade. Man kunde tydligen tatuera sig.

Vi avslutade fredagen med att se Kent. Vi hade bra platser vid avdelningen i publikhavet. Under de första låtarna stod de i något som liknande en replokal på scenen. Riktigt snyggt! Efter en halvtimme började det dock regna. Vi stod kvar eftersom det bara duggade till att börja med, men till slut regnade det så mycket så vi fick nog och gick hem. Vi var helt genomblöta och det var verkligen synd att missa slutet av konserten!