Medan flera av mina vänner är på Hultsfredfestivalen laddar jag för fullt för Peace and Love! Vi kikar på en bild från varje Peace and Love-festival jag har varit på tycker jag:

2009

Detta var mitt första Peace and Love. Jag fick se Pete Doherty och fick upp ögonen för honom på allvar. Köade även till signering med Mando Diao i över 30 grader. Sjukt varmt, men det var det värt!

2010

Jag fick se älskade Vampire Weekend, dissade (!!!) spelningen med The Kooks och såg en grym spelning med Robyn. Sugarplum Fairy överraskade även med att ha en spelning i sista stund. Den konserten! Mållös!

2011

Så var det förra årets festival. Jag stod längst fram på The Strokes och trodde sista stunden var kommen, såg Bob Dylan (!!!) och The Ark inledde sin sista sommarturné. Allt var så himla fint!

Jag undrar vad årets festival ska bjuda på?! Om 12 dagar vet vi!

Igår var jag och såg The Concept. Jag kände knappt till dem innan, hade bara läst lite om dem på Facebook. Jag lyssnade i alla fall på dem på Spotify och det lät bra så jag bestämde mig för att gå. Jag blev inte besviken kan jag säga.

Dom låter som en blandning mellan The Strokes och Sugarplum Fairy tycker jag. Dom hade energi på scen och låterna var väldigt bra så jag och mina kompisar dansade för fullt hela konserten. Det är alltid kul att upptäcka nya band tycker jag, speciellt när man gör det när man ser dem live. Ni kan lyssna på deras senaste singel HÄR

The concept

Foto: Expressen

Igår var det konsertdags igen. En av mina värsta konsertupplevelser på länge faktiskt.

Jag såg Veronica Maggio för första gången på Putte i Parken i somras. Hon var bra och levde faktiskt upp de höga förväntningarna jag hade på henne eftersom hon har blivit ännu mer känd det senaste året. Konserten igår var visserligen bra, men tyvärr var det annat som upptog mycket av min uppmärksamhet under konserten.

Jag har sett Håkan Hellström tillsammans med 50 000 andra, stått längst fram under massivt tryck under The Strokes, men jag gårdagen konsert med endast 1850 besökare var om inte värre än Strokes konsert. Jag har faktiskt inte varit på en konsert med Hoffmaestro, men jag skulle kunna tänka mig att det jag fick uppleva igår är ungefär samma sak. Inte nog med att en stor del av publiken som stod på dansgolvet var stupfulla och det kändes som att vakterna hade haft IG i matte och trott att man kunde komma in om man var född -94 (=konsertbesökarna kändes väldigt unga), publiken sprang/gungade även i sidled. Detta gjorde att de som stod i mitten trillade åtskilliga gånger.

Veronicas insats på turnépremiären då? Kanonbra! Mina favoritlåtar just nu, "Finns det en så finns det flera", "I staden växer inga blommor" och "Stopp" var lite extra fina att höra live. Det här kan nog vara det sämsta försöket till recension jag har gjort med den ursäkten att jag hade fullt upp med att inte trilla.

Mitt inlägg från Veronica Maggio på Putte i Parken ---> KLICKA

Igår var det dags att se Melody Club för tredje gången. Jag har sett dem varannat år nu, rätt fin tradition tycker jag. Tyvärr blir det inga bilder från konserten för dagen innan blev min kamera stulen. Ur min väska. Som tur är så var det inte systemkameran som blev stulen, men den orkade jag inte släpa med igår.

Melody Club är mina barndomsidoler så det är lika kul att se dem varje gång. Kristoffer, sångaren, hade klippt sig. Måste dock erkänna att jag tycker att det var finare innan. Tyvärr så har jag inte lyssnat på den senaste skivan så mycket, men det var ett par låtar från den som jag tyckte var väldigt bra live igår. Till exempel "The Hunter" som de spelade i Melodifestivalen. Den låten jag gillade allra bäst var nog "Boys in the girls room" och "Palace Station" då jag och min kompis Anna dansade som tusan. Precis som en konsert ska vara med andra ord.

Det blir lite tomt utan bilder, men sammanfattningsvis kan jag säga att det var en väldigt fin kväll med bra konsert och underbart sällskap.

Dags att försöka sammanfatta en konsert med The Ark för näst sista gången. Scary. Det känns som att det kommer kommer att bli oerhört svårt att skriva om den sista.

Hur som helst var det ganska ovanlig konsertdag för mig. Kom två timmar innan konserten istället för att köa och pratade med Beata och hennes två kompisar och hade plats på 5-6 raden. Helt okej med tanke på att jag hade tänkt att stå ungefär mitt i. Konserten började och vi kom allt längre fram. Inte helt fel. Konserten var ovanligt bra för att vara på ett nöjesfält. Jag har sett dem två gånger på Gröna Lund och jag tycker inte att de blir lika bra där jämfört med andra ställen. Men den här konserten var som sagt väldigt bra.

De spelade Disease som Beata väldigt gärna ville höra, finfint. De spelade även Pantamera efter att någon i publiken hade skrikit det. Jag tycker att Apocalypse Is Over blir så himla bra live, så jag kan inte sluta lyssna på den nu efter konserten.

Det känns nästan som att jag har svårt att skriva om konserter med The Ark. Jag har liksom sett så många så det känns ibland som att orden tar slut. Men sammanfattningsvis kan jag säga att konserten var så där bra som den alltid brukar vara med The Ark. Fast inte det där lilla extra som gjorde konserten på PIP -10 till den allra bästa. Nu är jag mer peppad än någonsin inför konserten på Gröna Lund. 17 dagar kvar...




Kvällens setlist:
Absolutely No Decorum
Clamour For Glamour
Breaking Up With God
Father Of A Son
Superstar
Tell Me This Night Is Over
Disease
Prayer For A Weekend
Let Your Body Decide
It Takes A Fool
The Apocalypse Is Over
"Forever Young"
One Of Us Is Gonna Die Young

---

The Worrying Kind
"Pantamera"
Echo Chamber
Calleth You, Cometh I

Se alla mina bilder från konserten HÄR

Så var det då dags för den sista konserten för dagen och kanske den som jag hade längtat efter mest sen Peace and Love - The Ark. Den konserten var kanske den näst sista med dem för min del, det kändes väldigt konstigt måste jag säga! Det är väldigt svårt att föreställa sig att ett band som man tycker om, och har tyckt om så länge, plötsligt ska sluta spela.

Hur som helst så var det en fruktansvärt bra konsert och det säger jag inte bara för att det var vemodigt att det snart är slut på turnén. Nej, det är något med Putte i Parken och The Ark. Konserten jag såg med dem där förra året är den bästa konserten jag har sett med dem. Någonsin. Och fredagens konsert kommer inte långt därefter.

Det var så fint för hela bandet verkade vara på så bra humör och det var bra stämning hela konserten. Setlisten var samma som på Peace and Love, men de spelade även Tell Me This Night Is Over.

Jag skulle nog kunna skriva hur mycket som helst, men det finns nästan inga ord som beskriver hur det känns när man får se en så bra konsert. För näst sista gången. Som pricken över i:et så fick jag Jepsons plektrum också. Mitt 15-åriga tonårshjärta slog några extra snabba slag eftersom jag tyckte att Jepsons gitarrsolo var bland det bästa som fanns då. Fast det tycker jag kanske i och för sig fortfarande. Det var så fint när han pekade på mig, att jag skulle ha plektrumet.

Jag spelade även in talet innan It Takes A Fool To Remain Sane med min mobilkamera, men det tar vi i ett annat inlägg.

(Fler bilder i bättre upplösning kommer på min flickr-sida senare)

Dags för konsert nummer två och den anledning till att jag från början åkte till Putte i Parken - Manic Street Preachers. Jag har inte lyssnat på alla deras låtar och kan inte texten till alla osv, men jag tyckte att det skulle bli väldigt roligt att se dem för jag har lyssnat en hel del på dem det senaste året. Jag stod bredvid några tjejer som hade åkt dit bara för dem och det var så fint att se hur glada de var över att få se dem. Äkta lycka!

Det var väldigt svårt att fota ibörjan eftersom ljuset var blått och det var ganska mörkt på scenen. Resten av konserten struntade jag i att fota och lyssnade bara. Det var väldigt fint att få se dem, men det är lite samma sak med dem som med The Strokes: de behöver inte göra så mycket för att det ska bli bra, men samtidigt saknar man den där energin. Vissa låtar är hur bra som helst, t ex Motorcycle Emptiness och Some Kind Of Nothingness, men vissa låtar känns väldigt sega.

Men jag försöker bortse från de där sega delarna under konserten för det kan vara så att det var de låtar som jag inte kunde. De låtar jag däremot kände igen var fenomenala och det var så himla fint att äntligen ha fått höra dem live!

Efter att Veronica Maggio hade spelat så gick jag och fotade Those Dancing Days som spelade på scenen bredvid. De var roliga att fota och är ju grymt duktiga! Alltid roligt med tjejband som lyckas! De spelar ju musik som man blir så himla glad av och som det är omöjligt att stå stilla till.

Jag önskar att jag kunde spela trummor hälften så bra som deras trummis! (Fick tyvärr ingen bra bild på henne) Herregud vad fort hon spelade och vilken energi hon hade!

 

Konserten var väldigt fin! Jag gillar att man blir så pepp och att alla i publiken är så glada när de spelar. Man kan ju faktiskt inte vara annat!!

 

(Fler bilder i bättre upplösning kommer på min flickr-sida senare)

Först ut för dagen var Veronica Maggio som tillsammans är med Robyn och Lykke Li är Sveriges musikdrottning. Och det tycker jag verkligen att konserten visade. Det var en bra blandning mellan låtar från den nya skivan och lite äldre sånger.

Hon spelade bland annat Mitt hjärta blöder, Välkommen in, Vi kommer alltid ha Paris, Sju sorger, Måndagsbarn, 17 år, Gammal sång och självklart avslutade hon med Jag kommer. Jag tror inte det var en enda i hela publiken som inte hade hört den och till och med säkerhetsvakten framför mig kunde inte låta bli att digga med lite.

 

Jag var tveksam till Maggio när det blev en sån hype kring nya skivan, men eftersom det inte går att undvika hennes låtar då de spelas överallt bestämde jag mig för att ge den en chans. Efter en sådan succé har hon mycket att leva upp till live, men jag tycker att hon lyckas väldigt bra. All cred till Veronica!

 

(Fler bilder i bättre upplösning kommer på min flickr-sida senare)

Hemma efter en underbar festivaldag igår på Putte i Parken! Jag har inte riktig hunnit samla tankarna än (och än mindre redigera bilder), men det kommer att komma massor med bilder och inlägg från de olika konserterna under de kommande dagarna. Här under är en bild från Veronica Maggios spelning!

Nu finns alla mina bilder från Peace and Love på min sida på flickr. Det finns även bilder där som jag inte har lagt upp på bloggen så kika lite där tycker jag! Sidan kan du hitta HÄR. Enjoy!

The Ark

Så var det då dags för den sista dagen på festivalen. Vädret verkade inte gilla det eftersom det var mulet nästan hela dagen, men det hindrade inte mig och mina kompisar från att köa 3.5 timma innan insläpp. Vad gör man inte för att komma längst fram liksom? Jag var himla nervös innan insläpp, men jag lyckades inte få mjölksyra som dagen innan och fick den efterlängtade platsen längst fram. Det firades med Ben & Jerry-glass.

Första konserten för dagen var fina Mando Diao. Jag har inte sett dem sedan Peace and Love förra året så det var en efterlängtad konsert minst sagt.

 

De två första låtarna var faktiskt lite sega, men sedan kom de igång och det var verkligen hur bra som helst! Och de spelade Your Lovers Nerve och Song For Aberdeen. Hur fint som helst ju! De gjorde även en jättefin version av The Zombies "Leave Me Be".

När Mando hade spelat klart stod jag kvar med Josefine och Linnea för att se Bob Dylan. Tyvärr har jag inga bilder på honom eftersom man inte fick fota då. Väldigt mäktigt att ha sett honom från första raden måste jag säga. Dock var konserten lite seg.

Efter att han hade spelat klart så var det meningen att jag skulle ha stått kvar längst fram för att se Håkan Hellström, men jag orkade verkligen inte det. Trycket var enormt så fort Bob gick av scenen. Så jag gick och såg Twinflower Band (så fina) och satte mig sedan på gräset med Celine, Emma, Sophie och Amanda för att vänta på festivalens sista konsert - Håkan Hellström.

Väldigt bra, men jag vet inte om inte den i Karlstad i april var lite bättre. Hur som helst så var det en perfekt avslutning på festivalen och jag satt, precis som kvällen innan, ute med fina vänner. Nästan på tok för länge eftersom mitt tåg gick klockan 9 dagen efter. Jag har ju varit piggare kan jag säga...