Dags för festivaldag nummer 3... Jag började dagen med att köa med Celine och Emma som ville ha bra platser till The Strokes. Shit vilken mjölksyra jag fick när jag skulle springa till Utopia. Det bådade inte gott för dagen efter då jag ville ha bra platser till Mando Diao. Hur som helst så fick de bra platser och även jag fick en plats på första raden där jag såg Bob Hund.

Jag hade aldrig sett dem tidigare, men jag tyckte att de var helt okej. Gud vilken energi sångaren hade!! Han hoppade runt som en duracellkanin hela konserten och gick på kravallstaketet och stod och balanserade på två högtalare. När de hade spelat klart gick jag och såg The Sounds som jag heller aldrig har sett (vet inte hur jag har lyckats att inte se dem). Väldigt bra konsert! Sedan sprang jag och såg Carl Norén som spelade med sitt band.

Jag var lite orolig för hur det skulle låta när han spelade med sitt band, men jag blev positivt överraskad. Det var galet fint! Jag skyndade mig sedan tilllbaka till Utopia för att höra andra halvan av Teddybears konsert. Publiken var som galna när de spelade "Cobrastyle". Häftigt!

Sedan väntade två timmars köande framför scenen för att vänta på Strokes. Många hade ju stått där hela dagen, men jag hann med 2 andra konserter också. Finfint! De där två timmarna var fruktansvärt långa eftersom jag hade en liten tjej bakom mig som var fast besluten om att hon skulle stå längst fram. Så hon slogs, knuffade och försökte trycka sig fram.

Ca en kvart efter utsatt tid började The Strokes spela och trycket var helt galet. Egentligen var det inte från publiken utan det var när folk skulle bäras över, men jag stod ut i alla fall. Jag måste faktiskt säga att de var lite överskattade. Lite hej-vi-vet-att-vi-är-bra-så-vi-behöver-inte-ge-allt. Det var i alla fall häftigt att ha fått se dem live och att ha stått längst fram trots att mina höftben inte uppskattade det. Väldigt fint att ha fått höra Reptilia live också. Det blev tyvärr inga bilder på The Strokes eftersom det var så mörkt!

Kvällen/natten avslutades med att sitta ute ända till på morgonen med fina vänner. Bra dag!!!

Torsdagen kom för min del att börja i solen tillsammans med några vänner innan jag gick för att se Carl Norén inne i Borlänge. Han spelade några låtar akustiskt på torget och det var himla fint.

Så fort han var klar begav jag mig för att vänta på I Blame Coco som var en av anledningarna till att jag ville åka till Peace and Love i år. Åh vad bra det var! Jag hade inte hört alla låtar som hon sjöng, men det gjorde inget för de var så himla häftigt att få ha sett henne i alla fall.

Direkt efter att konserten var över så gick jag och Emma för att börja köa till The Ark. Det blev nästan 6 timmars köande och även konsert med Volbeat. Jag hade inte hört dem innan och visste knappt vad de spelade för musik, men misstänkte att det var hårdrock. Så jag var förberedd på att vara uttråkad i 1.5 timma. Men jag blev faktiskt förvånad för det var helt okej och jag måste säga att deras basist var den som hade bäst publikkontakt på hela festivalen. Honom borde många artister lära sig av!

Som avslutning på kvällen var det äntligen dags för The Ark! Jesus vad bra det var! Först trodde jag inte att konserten skulle vara så bra eftersom de två första låtarna kändes ganska sega. Men ju längre konserten gick, desto bättre blev det. De uppträdde även med Dalasinfoniettan och det lyfte verkligen Stay With Me.

Saknar dock någon överraskningslåt för de körde de låtar som de nästan alltid brukar spela. Men jag ska inte klaga på det för spelningen var väldigt bra, Olas tal var lika fint som vanligt och Calleth avslutades med guldkonfetti. Love it!

Setlist
Absolutely No Decorum
Clamour For Glamour
Breaking Up With God
One Of Us Is Gonna Die Young
Father Of A Son
Superstar
Stay With Me
Let Your Body Decide
Prayer For The Weekend
It Takes A Fool To Remain Sane
The Apokalypse Is Over
The Worrying Kind
Calleth You, Commeth I

Nu är jag hemma från underbara dagar på Peace and Love. Eftersom det var tillåtet att ta med sig systemkameran in på området i år (woho) så har jag några hundra bilder att gå igenom. Det kommer komma ett inlägg för varje dag allt eftersom jag är klar med bilderna. Men vi börjar med onsdagen:

Onsdagen blev inte så mycket konsertfotande för min del eftersom jag stod en liten bit bak på de konserter jag såg. Efter att jag kom till Borlänge (2 timmar för sent, tack SJ) försökte jag skynda mig för att höra sista låten med Goodlooking Trash inne i stan, men jag missade tyvärr dem. Väldigt synd för de var så bra när jag såg dem på festivalen förra året. Jag mötte istället upp några vänner och satt och lyssnade på Paolo Nutini. Lagom start på festivalen måste jag säga. Men konsert nummer två - Lykke Li blev min favorit den första dagen och tillhör även bland mina favoriter på hela festivalen. Hon är verkligen en grymt duktig artist och jag och mina kompisar dansade som tusan en bit bak.

Sedan var det dags för Kings of Leon som avslutning. Jag tyckte den konserten var ganska tråkig och de var inte alls så bra som de borde vara eftersom de är så kända. Det var ganska lagom att området stängde klockan 01 första dagen eftersom jag var rätt trött efter resan. Man kan väl samanfatta den första dagen med att det kändes som en uppvärmningsdag för de kommande dagarna skulle bli så mycket bättre...

 

Bästa: Det faktum att jag äntligen fick se dem igen
Sämsta: Jag ville gärna höra Far Away From Man
Bästa låt: (And Please) Stay Young

Dags att försöka sammafatta lite tankar från konserten...
Till och börja med kan jag väl säga att det var grymt skönt att jag kom dit ca 15 min innan förbandet började och ändå fick jag plats strax till vänster om mitten på första raden. Inget köande för mig den här gången helt enkelt.

Förbandet hette Local Dealers och var bra för att vara förband (kan vara rätt sega annars ibland) tycker jag. Men sedan var det äntligen dags för Sugarplum Fairy. Eftersom konserten jag såg med dem senast var topp 5 av alla konserter jag har varit på så hade jag ändå ganska höga förväntningar på lördagens konsert och jag blev inte besviken. Det var verkligen hur bra som helst och himla roligt att äntligen få se dem igen! Tredje gången för min del!

Det enda som jag saknade var att de inte spelade Far Away From Man, Rock'N'Roll Tragedy eller She's All That. Då hade kvällen varit helt perfekt. She's All That spelade jag på repeat i flera månader efter konserten på Peace and Love i somras.

Man kunde även köpa merch för det priset man ville betala. Så värt. Ska visa i ett senare inlägg vad jag fick med mig från konserten. Tyvärr blev det inte bra kvalité när jag filmade och den enda bilden som ens blev någorlunda okej är den i det här inlägget. Lite synd, men så kan det bli när systemkameran inte hängde med.

Setlist (ej  i ordning):
The Escapologist
Just A Little Bit More
You Can't Kill Rock'N'Roll
Here She Comes
Sail Beyond Doubt
(And Please) Stay Young
Sweet Jackie
Morning Miss Lisa
Last Chance
She
Marigold
Visible Karma
It Takes Time, It Takes Two
Anna
Sensation
+ Nya låten
(Tack för hjälpen Sona!)

I helgen har jag varit på finfint äventyr, nämligen Sugarplum Fairys konsert i Stockholm!! Jag fick tyvärr, av vissa anledningar, inte skriva något om det innan jag åkte. Därav lite dålig uppdatering den senaste tiden.
Konserten var i alla fall hur bra som helst!! Självklart kommer det en lite bättre sammanfattning när jag har lagt över bilder och hunnit samla tankarna lite!

De spelade förresten en ny låt som jag filmade, så jag hoppas att det blev bra kvalité!

Stay tuned för mer inlägg från konserten!

Så, nu är jag hemma efter en konsert med Håkan Hellström. Herregud vad fort det gick. Och jag måste erkänna, Håkan är mycket bättre live än vad jag trodde.

Men till att börja med - fy vad jag älskar att gå på konserter gratis. Kan vara det bästa som finns. Vi fick rätt bra plats också så det var väldigt värt. Han körde väl i princip den här setlisten som jag hade peppat med innan så det var kul att känna igen de flesta låtar. Men ingenting slog när han spelade Du är snart där. Magiskt var det! Jag vet vilken dy hon har varit i var väldigt bra också. Det har varit en väldigt bra kväll helt enkelt! Enda minus var att jag fotade inget, fail!

Bäst: Du är snart där, lätt
Sämst: Jag ville så gärna höra Vi två, 17 år
Bästa låt: Du är snart där
Betyg: 3.5 av 5

I fredags var det dags att se ena halvan av Snook, Daniel Adams-Ray. Konserten var slutsåld och folk trotsade den hemska och kylan och köade i hopp om att få se honom. Jag skojar inte när jag säger att de två senaste konserterna, Johnossi och Daniel Adams-Ray, är de som har haft mest publiktryck sedan Peace and Love. Det var lika galet i fredags som Johnossi veckan innan. Trodde att jag skulle ha hur många blåmärken som helst dagen efter, men jag klarade mig utan ett enda faktiskt.

Men nu var jag ju inte där bara för att trängas med folk, utan jag var även där för att lyssna på Mr. Adams-Ray. Trots att konserten var rätt kort (45 min) så var den bra. Det gjorde nog ganska mycket att publiken sjöng med i nästan varje låt. Bästa låten var utan tvekan Förlåt för att jag aldrig sagt förlåt och Gubben i lådan. Och Lilla Lady var himla bra den också.

Det går ju inte att unvika att tänka på att Daniel och Oskar har väldigt snarlika låtar. De kanske inte så konstigt eftersom de har varit med i samma band, men jag kan ändå inte välja vem jag gillar mest. Kanske kan svara på det efter nästa konsert som nämligen är med just Oskar Linnros!

I fredags var jag och såg Johnossi. Det var tredje gången jag såg dem och jag måste säga att det var tredje gången gillt. Herregud vad bra det var! Kul att få uppleva en riktigt bra konsert utan att det är sommar och festival. Enda jobbiga var väl att det var sagt att de skulle börja spela 22.00. Okej, man vet ju att de nästan aldrig går på scen i tid, men att de skulle börja 1.5 h senare var lite väl mycket. Speciellt eftersom det var jättetrångt (helt galet vissa stundar, nästan som vissa konserter på Peace).



Bild från Rockfoto när de spelade på Cirkus

Förut (för 1-1.5 år sedan) tyckte jag att Johnossi var ett väldigt överskattat band. Men, precis som när det gäller Oskar Linnros, man kan ändra sig!

I förrgår var jag på Berns för att se Viktorious (Viktor Norén). Kändes lite fint eftersom det var första gången Viktor och bandet spelade tillsammans. Vi, jag och min kompis, kom dit vid 19. Fick en påse med pin, stickers och signerat kort samt vitt nagellack som vi skulle måla höger hand med (precis som Viktor skulle ha). Det var meningen att vi skulle sträcka upp handen i luften under spelningen när Viktor gjorde likadant. Men han glömt bort att göra det, fail!


Berns

Vi gick runt lite bland folket och vid 20.30 så gick Viktorious på scen. De körde 5 låtar tror jag, bl a When We Were 10 (så fint när det snurrade discokulor i den lugna delen av låten) och låten som är med i teasern. Jag tycker att det var bra! Det är ju inte alls som Sugarplum Fairy, men på något sätt så tycker jag om det i alla fall och jag tror absolut att vi kommer få höra When We Were 10 en del på radion.



Efteråt gick vi runt bland folket, pratade med Viktor och hade det bra innan vi lämnade Berns för McDonalds istället!
Bra ikväll, oh yes!

Förra veckan var jag och såg Oskar Linnros. Eftersom systemkameran fick stanna hemma, fick inga bra bilder med digitalkameran, så har jag inte tänkt på att skriva något om konserten här. Anyway...jag har nog underskattat Oskar. Tidigare så har jag bara tyckt att han var för hypad av alla och därför inte lyssnat på hans skiva. Men när jag sedan såg att han skulle spela på en fest som jag ändå skulle på så tänkte jag att det kunde vara värt att lyssna igenom skivan innan. And guess what, jag gillade det!

Och konserten var absolut inte sämre än skivan. Publiken dansade som fasen och Oskar likaså. Det är bara att erkänna, jag har underskattat Oskar!

Om någon vill se fler bilder som jag tog på Gröna Lund är det bara att klicka ---> HÄR

Bäst: Slutet av konserten, det blev bättre och bättre
Sämst: Vad hände ibörjan?
Bästa låt: It Takes A Fool To Remain Sane eller Hygiene Squad
Betyg: 3 av 5

I förrgår (19/8) var det dags för att se The Ark för tredje gången i sommar, denna gången på Gröna Lund. Fick plats längst fram, lite till höger om mitten. Väldigt bra!



Trots att den förra konserten jag såg, på PIP, var otroligt bra så hade jag inte så höga förväntningar på konserten. Och det var kanske bra. För jag tyckte inte alls att inledningen var så bra. Jag älskar annars Take A Shine To Me som är den låt som de börjar med, men den var tyvärr inte alls så bra som jag hade hoppats på på Gröna Lund. Kanske var det jag som var trött efter köande, vad vet jag.



Men som tur var så blev konserten ändå bättre och bättre. Som allra bäst tyckte jag att den blev under It Takes A Fool To Remail Sane. Men även under One Of Us Is Gonna Die Young, Hygiene Squad och Calleth You, Commeth I så syndes lite av den arken som jag såg för ett par veckor sedan.



Men jag fick trösta mig med att jag fick Martins plektrum också. Förra gången fick jag Jepsons. De ligger fint på min musikhylla nu!

Igår var jag och såg världens finaste ark på Gröna Lund. Fin konsert, men den på PIP var ännu finare. Jag håller på att redigera bilderna jag tog, men än så länge lägger jag bara upp denna. Bilden är egentligen inte alls bra, men jag gillar att Ola sparkar. Bättre bilder kommer senare!

Bäst: att jag fick uppleva den bästa konserten med Ark någonsin
Sämst: skulle i såna fall vara att jag saknade konfettiregnet
Bästa låt: Take A Shine On Me
Betyg: 5 av 5

Jag var egentligen inte jättepeppad över att åka till Karlskoga för att se The Ark. Kanske berodde det på att jag var trött och egentligen bara ville ta det lugnt och på sin höjd se Victor Norén när han var med i Michael Jackson-show på Pride eller att jag lite mätt på festivaler efter både Peace och Arvika. Jag kan ju inte heller påstå att jag blev mer pepp när jag kom dit och fick vänta i 30 min för att få presspasset. Men till sist kom jag in på området i alla fall.

Första konserten jag och min kompis skulle se var Carolina Wallin Peres som sjunger Kent covers. Helt okej, men jag tycker mer om när hon bara har gitarr som komp istället för det jazzaktiga som det var under flera låtar. Vi lyssnade ett tag, gick runt på området, åt, gick lite till, men ställde oss sedan för att lyssna på Kalle Baah som spelade innan Ark. Det var också helt okej (reggaemusik), men alla låtar lät nästan likadant så det blev långtråkigt i alla fall. När de hade spelat klart så fick vi plats längst fram. Oskar Linnros (årets mest överskattade artist) spelade på scenen bredvid så jag planerade att smita dit för att fota i fotodiket medan vi väntade på ark. Men Oskar gick på en kvart för sent så jag orkade inte stå och vänta.

Klockan 21 var det äntligen dags för Ark för andra gången den här sommaren! Och herregud vad bra det var. De första 3-4 låtarna var så bra så jag tänkte: fortsätter hela konserten så här så svimmar jag. Visst, resten av konserten var jättebra, inte lika suuuuperbra som början dock. Setlisten var i princip den samma som på Peace.



Allt var verkligen perfekt. De började med min favoritlåt just nu - Take A Shine On Me och de spelade även Hygiene Squad, Stay With Me, Have You Ever Heard A Song och Superstar från nya skivan.



Tyvärr så var det inget fint konfettiregn under Calleth You, Commeth I som det var på Peace. Som pricken över i:et lyckades jag även fånga Jepsons plektrum som han slängde ut. Lycka. Nu har jag de två plektrum som jag vill ha - Gustaf Noréns och Jepsons.



En timma senare spelade Europe. Det känns som att de borde kanske lägga av. Bara sorgligt när de ska leka unga. Men jag kunde inte riktigt fokusera på den konserten för jag hade bara tankar på den bästa ark konserten som jag någonsin har sett!

(fler foton kommer senare)

Jag är hemma från Putte i Parken, helnöjd och med massa bra bilder. Men jag är busy fram till på måndag så bilder och recension får vänta till dess. Tills vidare får ni hålla till godo med en bild på Ola samt min kommentar om konserten med Ark: en av de bästa jag har varit på med dem!

Jag hade bestämt mig för att bara gå på festivalen på tordagen. Lite synd att jag missar Babyshambles (fick höra i telefonen, tack!), men ibland kan man inte se allt.

Men det dröjde inte mer än en kvart efter att jag och min kompis hade kommit till Arvika för ens det började regna. Vi åt lunch i hopp om att det skulle gå över, men det gjorde det inte. Det slutade inte att regna för ens vi kom till festivalområdet ca 2h senare, men som tur var hade vi fixat regnponcho på vägen (jag var supersnygg!).
Vi gick in på området och gick runt och tittade lite innan vi stannade och tittade på Yeasayer. Inte så bra, men var skönt att stå där eftersom det började regna igen och den scenen var under ett tält. Egentligen hade vi tänkt att se Timo, men det började ösregna så vi valde att stå kvar under tältet och få bra platser till Johnossi.



Jag skojar inte, det ösregnade verkligen och vi var några av de få som var ganska torra eftersom vi inte hade varit ute i regnet. Vi satt och tittade på när funktionärerna grävde diken och väntade på att Johnossi skulle börja. Johnossis konsert var himla bra. Jag hörde ju bara konserten på Peace and Love eftersom vi satt och väntade på Mando när de spelade då. Jag tycker att Johnossi blir bättre och bättre hela tiden! Himla fint att jag ska se dem en gång till i höst.



När Johnossi hade spelat klart och vi hade ätit gick vi och tittade på Juliette Lewis som spelade på scenen där anledningen till varför jag åkte till Arvika, Regina Spektor, senare skulle spela. Konserten var ganska seg så vi trängde oss fram för att få bra platser. Och det fick vi, längst fram.



Vi väntade på att Regina skulle börja och pratade med knasiga människor. Åhhhh, vad fin Reginas konsert var. Jag har velat se henne sedan 2006 och i vintras fick jag äntligen se henne för första gången. Inte visste jag då att jag skulle få se henne så snart igen. Men det var lite konstigt att se henne spela på Arvikafestivalen faktiskt! Egentligen passar hon inte att spela på en festival liksom. När konserten var slut sprang vi sedan för att se några låtar med Robyn och sedan åka hem.

Värd dag!

Här är Johnosssis och Reginas setlists (inte i ordning) från Arvika. Tyvärr kommer jag inte ihåg 2-3 låtar som Johnossi spelade, men det kanske är någon annan som kommer ihåg dem?

Johnossi:
Dead End
Execution Song
Bobby
Family Values
Man Must Dance
Mavericks
No Last Call
Roscoe
What's The Point
Worried Ground
18 Carat Gold

Regina:
Better
Blue Lips
Eet
Genius Next Door
Laughing With
Machine
On The Radio
One More Time With Feeling
Samson
Somedays
Wallet
Two Birds
Summer In The City

Snart kommer ett inlägg från festivalen, ska bara redigera klart bilderna!

Jo, jag skulle skriva en lista över de band jag tyckte var bäst på Peace and Love! Tyvärr kan jag inte rangordna, men jag skriver de 3 som jag tyckte var bäst! (får bli i turordning jag såg dem)

- The Hives (blir Pelle trött någon gång?)
- The Ark (sjukt bra för att vara turnépremiär)
- Sugarplum Fairy (ett år sedan sist, ser ut som att man får vänta minst ett år till)

Tätt där efter kommer Mando Diao, Carl Norén, Vampire Weekend och inte mindre än Jay-Z.

Lördagen började med att jag träffade några ur Mando Diao Street Team utanför P&L Café. Vi fick flyers och så lärde vi oss dansen som vi skulle dansa under Dance With Somebody. Sedan satt vi i skuggan och väntade på att vi fick gå in på området för att vänta på Sugarplum Fairy. Vi satt och väntade i ca 40 min innan vi fick springa in (de spelade på innescenen, Cozmoz). Jag hamnade på andra raden i mitten och var helnöjd. De hade himla bra setlist. De spelade Marigold, Godfever, Sweet Jackie, Far Away From Man och massa andra bra. Jag lyckades fånga Victors handduk med då bet (!!!) en tjej mig. Så jag var tvungen att släppa den. Sjukt!



Direkt efter konserten gick jag för att ta plats till Mando Diao. Vi hamnde till sist längst fram på höger sida (jag som alltid brukar stå på vänster sida vid Utopia, hehe). Vi passade på att köpa mat och väntade på att De Lyckliga Kompisarna skule börja. Det kan ha varit bland den sämsta konserten som jag såg under hela festivalen. Killar i shorts som sjunger punkrock på svenska. Det var ganska kul när jag skulle förklara på engelska för mina vänner vad de sjöng om:
- They're singing about sitting outside the alcohol shop and drinking booze
- Eh, okay?



Sedan var det äntligen dags för älskade Mando Diao! De körde nästan exakt samma setlist som på Grönan tror jag. De spelade Memphis Tennessee (älskar den), Bleecker Street, If I Don't Live Today, Then I Might Be Here Tomorrow (akustisk version), The Band och Never Seen The Light Of Day. Det var så himla fint. Vi lyckades göra dansen under Dance With Somebody och vakterna som stod framför oss tyckte det var jättekul så vi lärde dem dansen sen.



Jag trodde att de skulle spela Go Out Tonight som sista låt, men det gjorde tyvärr inte. Synd! För mig kändes det som att festivalen var slut i och med att jag hade sett Mando. Det tyckte tydligen min kropp också för direkt efteråt kände jag att jag började bli sjuk (vilket jag är fortfarande).



Efter Mando mötte jag upp några kompisar och gick och tittade på Shout Out Louds. Vi satt ganska långt bak, men de var bra. Sedan ville jag se Jay-Z (hur häftigt är det inte att Jay-Z har varit i Borlänge?). Jag såg 2-3 låtar (åh, jag fick höra Empire State Of Mind) , sprang till Moto Boy och hämtade en kompis, såg honom sjunga Beat Heart, sprang tillbaka till Jay-Z och dansade. Det var mäktigaste konserten på hela festivalen! Jag kan inte sluta lyssna på Hard Knock Life!!

Sedan blev det att gå och sova 5 timmar innan det var dags att packa ihop och lämna Peace and Love 2010. Sorgligt!
En fråga som avslutning: Vem fasen har gjort armbanden? "6 degar av kärlek, budskap & musik". Wtf?

Dagen började med att jag gick den 10 min långa promenaden in till Borlänge centrum för möta upp fina vänner att äta frukost/lunch med och titta lite i Folk & Rock. Hittade en Mando EP, fint. Första konserten för dagen var Carl Norén som spelade utanför Folk & Rock! Det var himla fint!!! Han gick ut i publiken och spelade The Anger, ännu finare.



Efter att ha bytt skor (jag fick ont i fötterna) och tagit oss in på området så var klockan 18. Jag satt i öltältet och tittade/lyssnade på Lily Allen och Patti Smith (hon var så bra!). Sedan var det dags att försöka knö sig för att komma långt fram på The Hives. Jag hamnade på 2-3 raden på vänster sida. The Hives var himla bra (min top-lista kommer i ett senare inlägg). Pelle kom till våran sida hela tiden och publiken blev som galen. Min axel är blåslagen efter att en kille låtsades att han skulle svimma och blev överburen, kul.




Efter The Hives började nedräkningen till The Arks turnépremiär. Jag hamnade på första raden och de kom ut och började med "Take A Shine On Me", den som jag och en av mina roommate hade gått och sjungit på hela dagen. Konserten var väldigt bra. Men eftersom de inte har spelat på 2 år så hade de i princip kunnat vara hur dåliga som helst och publiken hade gillat det i alla fall. Tur att de inte var det. De spelade bl a Stay With Me, Hygiene Squad, Singing 'bout The City och Publicity Seeking Rockers från nya skivan. Som vanligt avslutade de med Calleth You, Commeth I i guldkonfetti. Så himla fint.









När konserten var slut och jag hade mött upp några kompisar som stod lite längre bak satte vi oss på gräset eftersom vi ville inte gå därifrån. Det var så himla fint. Vi träffade knasiga/roliga människor, jag och en av vännerna segade oss därifrån och det tog nog 1 h att gå mot vandrarhemmet i Borlängenatten. Så värt!