I fredags var det dags att se ena halvan av Snook, Daniel Adams-Ray. Konserten var slutsåld och folk trotsade den hemska och kylan och köade i hopp om att få se honom. Jag skojar inte när jag säger att de två senaste konserterna, Johnossi och Daniel Adams-Ray, är de som har haft mest publiktryck sedan Peace and Love. Det var lika galet i fredags som Johnossi veckan innan. Trodde att jag skulle ha hur många blåmärken som helst dagen efter, men jag klarade mig utan ett enda faktiskt.

Men nu var jag ju inte där bara för att trängas med folk, utan jag var även där för att lyssna på Mr. Adams-Ray. Trots att konserten var rätt kort (45 min) så var den bra. Det gjorde nog ganska mycket att publiken sjöng med i nästan varje låt. Bästa låten var utan tvekan Förlåt för att jag aldrig sagt förlåt och Gubben i lådan. Och Lilla Lady var himla bra den också.

Det går ju inte att unvika att tänka på att Daniel och Oskar har väldigt snarlika låtar. De kanske inte så konstigt eftersom de har varit med i samma band, men jag kan ändå inte välja vem jag gillar mest. Kanske kan svara på det efter nästa konsert som nämligen är med just Oskar Linnros!