Här kommer det en video från mig med Tell Me This Night Is Over från Gatufesten i Sundsvall. Ljudet är inte det allra bästa och under 2 sek kommer bilden bort lite, men aja....här finns den så ni kan se!
Jag har flera bättre klipp, men de är filmade åt fel håll (jätteintelligent av mig), men om det på något sätt fixas så kommer de snabbt upp. Det lovar jag!

När Mando Diao hade spelat klart höjdes stämningen mycket. Det skulle dröja ca 45 minuter innan The Ark skulle komma in på scenen. Jag pratade med F och Su som stod bredvid mig, de andra stod längre bak. Tiden gick faktiskt väldigt fort, vilket den inte brukar göra. Vid det här laget, när det är ca 10 minuter kvar tills de kommer in, börjar det blir riktigt trångt. När de på scenen har provat ljuset en sista gång dröjer det inte lång tid innan Martin, Jens, Jepson, Sylle och Lasses ersättare Niklas kommer in på scenen. Introt till Prayer For The Weekend börjar och publiken jublar när Ola Salo kommer in på scenen i guldtrikå med röda stövlar. Till årets 2 konserter har bandet satsat på guld och rött till att börja med. Trycket i publiken är nu enormt och det dröjer inte länge innan folk behövs bäras över kravallstaketet. Bandet är laddade när de kommer in på scenen, en energi som jag tycker avtar hos flera efter ett tag. Ola hoppas raskt ner på den nedsänkta delen av scenen längst fram och både fotograferna och publiken blir som galna och flera kläms. F bärs över efter att ha klämts ihop när flera bakom inte har klarat mer tryck och burits över. Speciellt för Sundsvall finns det även en gospelkör med på scenen som är med på ett par låtar.

Efter att ha skojat om att ingen har stått och övat i en kyrka och sjungit glamrock i ett Judas Priest-linne tillsammans med gospelkören sjunger de Tell Me This Night Is Over. Till skillnad från många andra artister vi såg har de flera mellansnack och får, kanske pga det, en bra kontakt med publiken. Ola hinner prata om mycket, alltifrån att man ska göra som man vill, hur underbart Sundsvall är och där har alla samlats som inte vill gå på Bruce Springsteen i Göteborg till att hitta på historier om saker som slängs upp på scenen. Två klädbyten hinner han med, från guldtrikå till pyjamasliknande satinklädel, vidare till vit trikå, liknande den första, men med långa fransar. De andra byter från guld och röda detaljer till vitt. När de sedan säger att The Worring Kind är den sista låten skriker publiken NEJ och ägnar sedan någon minut till att munhuggas med Ola om att det inte ska vara sista låten. Det dröjer ett litet tag, sedan kommer de in och kör tre låtar till. Som vanligt avslutar de med underbara Calleth You Cometh I och publiken sjunger med. Under sista delen av låten kommer Håkan Hellström in på scenen och sjunger med.

Konserten var väldigt bra och det märktes att det var den enda spelning i Sverige under 2008. Jag saknade energin som fanns i början, framför allt hos gitarristerna som annars brukar röra sig mer på scenen. De var roligt att de spelade flera gamla låtar och inte bara från den senaste skivan. Trycket i publiken var såklart ett stort minus och hade det inte varit för att det var den enda spelningen är det tveksamt om jag hade stått kvar där jag stod. Jag fick ont i revbenen efter att ha stått mot kravallstaketet och blåmärken på höftbenen efter att det var så trångt. När folk bakom lyftes över kom man också i kläm. Trots det får konserten 5 av 5 från mig.

Låtlista:

Prayer For The Weekend
Absolutely No Decorum
Clamour For Glamour

Let Your Body Decide

Little Dysfunk You

You Who Stole My Solide

Tell Me This Night Is Over

Gimme Love To Give

It Takes A Fool To Remain Sane

One Of Us Is Gonna Die Young

The Worrying Kind

Father Of A Son

Patchouli

Calleth You Cometh I

Fler bilder på The Ark hittar du HÄR     

Efter regnet gick jag och F, som hade kommit till tältet också, fram till scenen igen och väntade på Mando Diao som skulle börja klockan 10. Prick klockan 10 kom de in på scenen och då började folk tränga sig och jag kunde få en plats på första raden i mitten! De var precis så där rockiga och svängiga som jag trodde att de skulle vara. Men jag saknade fler låtar som man kände igen. Det som är lite annorlunda med Mando Diao är att de har två sångare som turas om att sjunga. De pratade inte så mycket mellan låtarna utan de enda de som var lite längre än: Mår ni bra S-vall? var att de vi ville ha fram nya duktiga människor som skulle var duktiga på det de var intresserade av. De körde i lite drygt en timma och behöll samma härliga energi hela vägen genom konserten. Jag visste faktiskt inte vem Gustav i bandet var, men fick sedan reda på vem det var. Jag kan säga som så, att få hans plektrum var ju inte helt fel! ;)
Du kan se mer bilder på Mando Diao HÄR och också se bilder från bland annat Hardcore Superstar, Amanda Jensen, Crashdiet mm.

Jag tvekade som sagt länge om jag skulle se Håkan eller Moto Boy. Men under lördagen bestämde jag mig för att ändå se Moto Boy eftersom jag lyssnar mer på honom. Det var en väldigt härlig kontrast mot alla andra band när han kom upp ensam med sin gitarr på scenen iförd skinnjacka och med rött läppstift. Under konserten sa han att: -Idag är det bara hårdrocksband som har spelat på den här scenen. När de ser min gitarr så tänker de: Bra! He's one of us. Gud vad besvikna de blir när de hör mig.

Moto Boy, eller Oskar Humlebo som han egentligen heter, ställer sig och sjunger ljusa klara toner. Efter ett tag kommer Pikko, Petra, upp på scenen och tillsammans med Karin som spelar fiol. Det är något lugnt och fridfullt när Oskar spelar och hans musik är ändå annorlunda, men på ett bra sätt. Han visar att det inte är töntigt att göra det man vill och det man är bra på.
Fler bilder på Oskar hittar du HÄR

Timo Räisänen var min och festivalens sista konsert. Innan konserten började det regna, men det slutade tur var när han kom upp på scenen. Jag hann inte vara på hela konserten eftersom den började ganska sent, men det jag såg var bra. Jag fick tyvärr inte höra Fear No Darkness Promised Child innan jag gillade med hann höra lite på Sixteen, så jag fick en underbar avslutning. Det var väldigt svårt att fota på spelningen. Mycket berodde nog på ljuset och vinkeln jag hade. Han och Ark  fick med på publiken på ett bra sätt och det var nog ingen spelning som publiken hoppade lika mycket på.
Mer bilder på Timo hittar du HÄR

Vid halv 9 vaknade jag, ganska pigg och utvilad, för att sedan gå ner och äta frukost. Sedan gjorde jag mig iordning och åkte in till hotellet där alla de andra, utom F och H, bodde. Jag hade glömt mitt objektiv i Sa:s väska och när jag ändå var där passade jag på att säga hej då till henne. Hon, B och E skulle åka på förmiddagen och Å skulle åka på eftermiddagen. De hade varit vakna länge och hunnit med att ta med B:s trädgårdstomte (hon hade "lånat" den hos grannen och så skulle den få följa med på lite äventyr in Sundsvall) så att den blev fotat på hotellet där Ark bodde. Efter att ha sagt hej då passerade jag en Telia-affär för att klaga på bredbandet som inte funkade som det skulle, men de kunde inte mer än vad jag gjorde. Jag hade sedan lovat att följa med familjen på en "utflykt". Jag hade ingen aning om var vi skulle, eller hur långt, utan jag bara följde med. Vi åkte ungefär 8 mil iväg och det man såg var massa skog, några hus och en älv. När vi hade åkt 8 mil stannade vi och åt och åkte sedan tillbaka till Sundsvall. Jag var inte så jätteglad att ha åkt med om man säger så. När jag kom tillbaka träffade jag F och H på stan där vi gick runt tillsammans innan de beslöt sig för att gå tillbaka till hotellet ett tag innan konserterna skulle börja. Su och Y var på hotellet och skulle ner på stan och äta, så vi bestämde att vi skulle träffas klockan 5 och fika. Vi hittade ett mysigt fik där vi satt och hade det trevligt och vilade ett tag! Framåt klockan 7 skulle Amanda Jensen uppträda, så vi gick för titta på henne och ta lite kort. Hon var duktig och hon körde sin egen grej. Många av de andra idoldeltagarna är ganska opersonliga tycker jag, men hon stod där barfota på scenen och hade ett eget sound. Efter den bästa låten enligt mig, Suspisious Minds, gick vi till en annan scen för att se på Moto Boy klockan 8. Håkan Hellström och Moto Boy spelade samtidigt, men på olika scener och jag bestämde mig till slut för att se Moto Boy. Jag kommer alltså att skriva ett separat inlägg om honom nu istället för Håkan som det var tänkt från början.

Moto Boy spelade i ca 45 min, så efter det sprang vi bort till scenen där Håkan spelade och hann vara med under de två sista låtar och hann också ta lite kort. När Håkan var klar och hade tackat för sig sprang vi bort till den första scenen där Amanda hade spelat för att titta på Crash Diet. De fick med publiken bra och rörde sig väldigt bra på scenen. De hade en bra show, vilket gjorde att det var kul att fota dem också. De måste ha använt otroligt mycket hårspray med tanke på deras frisyr.^^ Både jag och Su var hungriga nu när klockan var strax före 10 så vi beslöt oss för att gå till McDonalds (igen). Vi var inte ensamma där om man säger så, men det viktiga var att vi fick något att äta. Vi satt där en stund eftersom det var en timma till att nästa band vi skulle se skulle spela. Vi hann även gå till deras hotell innan vi två, Y, F och H gick för att se Hästpojken. Ljudet var ibland ganska dåligt och man hörde inte vad de sjöng, men publiken brydde sig inte om det, utan dansade bara med. Jag och F satte oss på en bänk bredvid scenen ganska nära där man kunde gå backstage om man ville. Vi satt där en stund innan jag sa: Håkan!! Då gick Håkan Hellström precis förbi oss för att gå bakom scenen. F sa åt mig att ta upp kameran medan hon gick efter för att fråga om vi kunde ta kort. -Ja det går bra, sa han. Men då var det flera tjejer som hade fått syn på oss och sprang dit. -Jag är ledsen, sa Håkan, men vi får ta det senare. Det var lite synd, men man förstår honom samtidigt. När Hästpojken hade spelat klart gick vi för att se på Timo Räisänen Vi fick vänta en liten stund och då hann det också börja regna. 00.15 drog Timo igång. Kort och mer från den konserten kommer när jag kommer hem.

Jag fick i alla fall 7 timmar sömn eftersom jag somnade halv 2 och vaknade halv 9 och kilade ner och åt frukost. Det var proppat i matsalen eftersom friidrottslandslaget bodde på samma hotell. Vid 11 började vi sedan resan hemåt och tillfälle att titta igenom alla 800 kort och skriva om vissa konserter där jag även kommer sätta betyg från 1 till 5.

Dagens bästa: "Nya" människor som man träffade

Dagens värsta: Att det var så varmt och den enorma trängseln under The Ark

Jag vaknade vid 7 ungefär för det var ganska varmt i rummet, men låg och drog mig till 9. Då åt jag frukost för att sedan göra mig iordning och sedan åka in till Å och Su hotell i stan. När de hade gjort sig klara sig vi ner på stan och gick i affärer. Jag hade inte valt rätt klädsel. Jag hade jeans på mig som jag hade tänkt att ha på kvällen, trots att det var ca 28 grader. Men det löste jag med att vi sökte upp H&M där jag har presentkort, hittade ett par snygga shorts och var genast lite gladare. När vi hade gått runt ett tag så var vi tvungna att äta och det fick bli McDonalds. Det var verkligen skönt att sitta och vila benen ett tag! Sen fick vi reda på att Sa, B och E hade kommit till hotellet så vi gick dit för att säga hej innan vi gick ut gemensamt på stan för att de nykomna skulle äta, dit också Y kom snart. När de hade ätit skulle jag gå och möta F och sen skulle vi gå och titta på kön in till området allihopa. Men när jag och F är på väg så ringer Å och säger att vi ska springa! Och det var det tur att vi gjorde! Där folk satt och köade under många timmar var det väldigt stark sol och om man satt där i flera timmar så mår man efter ett tag inte så bra^^ Det hade vakterna tänk på så de hade tagit med speciella armband som gjorde att man slapp köa och fick förtur till insläppet på kvällen. Sen vid halv fem går vi till hotellet (inte mitt hotell utan de andras) för att göra oss iordning. Efter ca en halvtimme (och lite mer väntan på B och E) så går vi ner på stan för att äta innan insläppet klockan 6. Det blir McDonalds en andra gång för mig! Sedan skyndar vi oss till stället där insläppet ska vara där det står ca 50 personer. Mycket riktigt kom vi med "de speciella banden" in först och jag kunde ta plats på andra raden i mitten. Sa, Y, B och E går till öltältet medan jag, F, Su och Å sitter och håller platserna. Där sitter vi i 2 timmar innan Jill Johnson börjar. Det var väl så där tycker jag. Många låtar låter nästan likadant. Under Jill Johnson får jag och F för oss att vi ska gå och köpa såpbubblor (man skulle tydligen ha det under Ark enligt vissa). Vi hittar tyvärr inga, men folk tyckte det var ganska kul när man kom och frågade efter det. Efter Jill Johnson börjar det regna (!) och jag vill söka skydd någonstans efter som min kamera blir blöt. Jag spinger bortåt öltältet och kommer in där efter att Sa har intygat att hon är min mamma!^^ Där står vi fram tills regnet slutar och Mando Diao närmar sig. Men Mando Diao och The Ark skriver jag om när jag har gått igenom de 550 korten från konserterna.

Så var det äntligen dags då! 08:00 stod klockan på och jag skyndade mig upp för att äta frukost och göra mig inordning. Men det blev ändå lite sent, inte för ens klockan 10:00 kom vi iväg. Men bättre sent än aldrig!^^

47 mil hade vi att åka, så vi var ju tvungna att stanna. Först stannade vi i Gävle för att äta lunch och ett par timmar senare i Hudiksvall. Efter ca 6 timmars resa (inkl. paus) så var vi till slut framme i Sundsvall. Hotellet låg precis utanför där vi checkade in vid 17-tiden och jag gjorde mig sedan lite i ordning efter resan. Sedan åkte jag tillsammans med min familj som var med, in till stan. Vi gick runt där och tittade på stan medan jag väntade på att F och H skulle komma. De bodde på ett hotell som låg på ett berg så det tog en liten stund att gå in till stan.^^ När de äntligen kom så gick vi in på området tillsammans och träffade Å och Su efter ett tag. Både jag och F var jättehungriga så vi var tvungna att hitta något ställe att äta. Utanför konsertområdet fanns det flera tält där man kunde äta så där satte vi oss. Men Å och Su skulle gå och se Gary Moore, men F, H och jag åt. Maten var god och behövdes verkligen eftersom jag hade varit hungrig länge. Vi beslöt oss sedan för att gå och titta på Gary Moore, men han var inte så bra tyckte jag. Hans gitarr solon var ca 10 minuter långa. Hade man hört honom tidigare kanske man gillade honom mer, men för mig var han helt okänd. Till slut fick vi nog av alla solon så vi gick till den andra scenen och tittade vad som skulle hända där. Hardcore Superstar skulle spela om en stund där så vi väntade på att se dem. Vi passade på att ta lite kort och satt och pratade medan de fixade iordning scenen. De var i alla fall de bästa på hela kvällen. De fick med publiken på ett bra sätt och gav allt på scenen. Kanske lite för mycket hårdrock för min smak, men det vägdes upp av att de hade så bra publikkontakt. Jag bestämde mig för att gå hem tidigt på kvällen så att jag skulle vara utvilad till fredagen så vid kvart över 10 gick jag ut från området för att åka hem. Jag tittade igenom korten lite snabbt när jag kom fram till hotellet och konstaterade också att jag hade glömt min usb-kabel till kameran. Det gör att det inte kommer upp några bilder på bloggen för ens tidigast på kvällen på söndag. Sedan gick jag och la mig och somnade vid 12.