Torsdagen började med Vampire Weekend, som jag har längtat efter dem. Stod ganska långt fram, men efter jag fick höra A-Punk gick vi längre bak och hamnade till slut i öltältet. Sedan var det dags för The Kooks att spela. Eftersom jag inte hade stått och köat så hamnade vi ganska långt bak. Sen vet jag inte riktigt vad som hände. Efter att ha hört några fina låtar fick jag för mig att jag ville GÅ. Gå från The Kooks. Vad hände liksom? Anyway, jag ville se Goodlooking Trash så vi gick dit och jag kom på andra raden i mitten. Gud vad bra de var.



Jag tycker nog att de var torsdagens bästa konsert! När de hade spelat klart mötte jag upp några andra vänner och gick för att vänta på att Robyn skulle börja. Vi såg bara några låtar, men det vi såg var jättebra. Sedan gick vi och tittade på The Cribs (dåliga). Jag gick tillbaka till Utopia, lyssnade lite på Kent, fick höra "Socker" och sedan gick jag och mina vänner för att sova.

Hemma från Peace och är tokförkyld. Härligt! Det kommer komma några inlägg med bilder och video från Peace. Jag tycker att vi börjar med Carl Norén som sjuner Going Out Tonight utan för Folk & Rock i Borlänge. Fint värre!

Kära läsare, innan jag sätter igång att skriva med glödande tangentbord så tänkte jag introducera mig själv lite kort. Jag blev inbjuden att gästblogga om en spelning jag befann mig på i söndags kväll. Vissa av er läste kanske min förra blogg (stayreal.blogg.se), gjorde ni inte det så missade ni rätt mycket! Amanda heter jag och tänkte bara tala om hur fantastisk konserten var och hur fantastiskt i sig det faktiskt var att Doherty tillslut dök upp. Det var inte bara många som drog en lättnadens suck utan publiken fortsatte att sväva i luften under den en-och en halvtimmes långa show han bjöd på.

Folk skrek ivrigt för att få höra "Fuck Forever", vi njöt tillsammans av den dohertiska glädje-andan och sjöng och hoppade så att golvet skulle kunna rasa ihop. Eller ja, lite dunder och brak blev det faktiskt när ett lite mindre slagsmål bröt ut. Men Pete med sin komik skötte det snyggt och fixade snabbt fram en securityvakt som tog sig ut i publiken och ordnade upp det lilla kaoset. Glädjen verkade stundvis finnas hos Pete, flera gånger skrek publiken av ren eufori. Som när han genant sa "tack så mycket" redan efter första låten och undrade om han hade sagt rätt. Han höll även publiken på nålar genom att ständigt fråga vad vi ville höra och sedan retas lite genom att vänta med låtar.

Om man dock är så stor och älskvärd som Pete och har en hel rock'n'roll historia bakom sig så finns det liksom inga dåliga nummer under en konsert. Han drar igenom den ena Babyshambles-hiten efter den andra och gör publiken vild när han slår igång ackorden till klassiska Libertineslåtar. Bara det att han startade med "Can't stand me now" och sedan följde upp direkt med "What Katie did" gjorde mig helt mållös. Även de otroligt talangfyllda låtarna från Grace/Wasteland gick rakt in i hjärtat. Det var en konsert som värmde hela mig. När vi tillsist fick "Fuck Forever" så var lyckan total. Det gick inte att stå still, hela havet hoppade och flera stycken, även jag, tog av sig hatten och viftade i högan sky! Man kan inte annat än att buga för Doherty när han står framför en.

Jag vet att Aftonbladet och Skånska Dagbladet bara var villiga att ge Pete betyget tre och klankade ner på det gamliga vanliga, att textrader flög ur huvudet på honom, att han var frånvarande och inte riktigt medveten om vad han höll på med. Det kan jag inte tycka är riktigt rättvist. Jag tycker att han såg ovanligt fräsch ut, och om man bortser från de skumma drinkarna han klunkade i sig mellan låtarna så tände han inte ens cigaretter. Ibland märkte man att han sjönk iväg någonstans men bara det faktum att han sluddrade fram lite trevliga mellansnack och i punktlig form tog sig upp på scen i tid och bara var sig själv, den talangfulla rocklegend som vi så många ser i honom, det tyckte jag var helt fantastiskt. Jag vill nog vara lite bättre än Aftonbladet och ge honom en fyra. Jag gick hem och tyckte att det var mer än värt pengarna för biljetten och hoppas på att få se en minst lika prestigefylld show på Arvika i sommar!

AMANDA GUSTAFSSON

(bild: Rockfoto)

Bästa låt: De från den nya skivan, Far (ex Eet och Machine) samt On The Radio
Bäst: Över två års väntan är äntligen över
Sämst: Hon kunde ha skippat den sista låten och den första låten där hon spelar gitarr
Betyg: 4.5 av 5

Tredje gången gillt kanske man kan kalla det. Jag har missat Regina Spektor de två senaste gångerna hon har varit i Sverige, men nu var det äntligen dags. Platserna (vi hade sittplats) var jättebra. För er som har varit på Cirkus så satt vi nere på parkett. Så vi såg precis lika bra som de som hade ståplats.

Förbandet, Jenny Owen Young, var helt okänd för mig, men hon var en positiv överraskning. Underbar röst och otroligt duktig på att spela gitarr. Det kan lätt bli lite tråkigt att se på någon som bara sjunger och spelar gitarr i 30 min tycker jag, men hon lyckades att behålla publikens koncentration hela tiden. Det jag kunde ha önskat var att hon hade valt andra kläder än vanliga jeans och kofta. Det passade inte riktigt med hennes musik tycker jag.

Lika duktig som Jenny Owen är på att spela gitarr, lika bra är Regina Spektor på att spela piano. Hon kommer in på scenen i knallrött läppstift och brun kjol och blus med vita prickar, sätter sig vid flygeln och börjar spela. Allra bäst är det när hon spelar låtarna från den senaste skivan bl a Eet, Machine, Human Of The Year och Dance Anthem Of The 80's. Det är bara Regina, som spelar piano, en violinist, en cellist och trummis (som för övrigt verkar så himla härlig) på scen, men det är allt som behövs för att Reginas låtar ska bli fantastiska. Hon sjunger även ett par låtar då kom endast kompar sig själv på piano samt använder en stol (!) som trumma. Trots en miss under en låt är konserten underbar och levde verkligen upp till mina höga förväntningar. Det enda som man skulle kunna klaga på är att låtarna är väldigt lika den versionen som är på skivorna och man skulle kanske vilja att hon tog ut svängarna lite mer. Men konserten levde som sagt upp till mina förväntningar och jag tycker absolut att ni ska gå och se henne om ni gillar hennes låtar! Det var en girlpower-kväll.

Låtlista (ej i ordning):
Better
Blue Lips
The Calculation
Dance Anthem Of The 80's
Eet
The Flowers
Folding Chair
Human Of The Year
Laughing With
Machine
Man Of A Thousand Faces
On The Radio
Samson
That Time

(Jag har missat ett par låtar, det vet jag. Om någon av er var där kanske ni kan fylla på listan?!!)

Bästa låt: Life in Technicolor II, Green Eyes, Strawberry Swing och Glass Of Water
Bäst: Lovers In Japan med all fjärils-konfetti
Sämst: De små killarna och tjejerna bakom oss, mer störande får man leta efter
Betyg: 5 av 5

Igår kom jag och min kompis Elin till stadion vid 12-tiden för att köa till Coldplay. Det var mycket folk redan då, så vi hade ca 300-400 framför oss i kön. Efter ett tag kom 4 kompisar som vi köade tillsammans med. Det regnade på morgonen, men som tur var slapp vi upplevelsen att köa i regn. Vid insläppet 17:30 tog vi platser på 3-4 raden till höger och väntade på att förbandet White Lies skulle börja. De var bättre än vad jag trodde. De hade ett par låtar som var riktigt bra, To Lose My Life till exempel, men sedan var det flera som var långtråkiga.

De spelade i ca 40 minuter och sedan väntade på det vi hade köat för - Coldplay. De klev på scenen runt 21 till tonerna av Life in Technicolor. Sedan kom den ena bra låten efter den andra. Det var roligt att de körde de fina låtarna, Postcards From Far Away och Glass Of Water, från Prospects March EP. Det är svårt att välja ut de bästa låtarna eftersom Coldplay håller en väldigt hög nivå genom hela konserten. Coldplay gjorde också en hyllning till Michael Jackson genom att sjunga Billy Jean ute i publikhavet. Det går knappt att beskriva den känslan att se Coldplay live. Det här är andra gången och jag var tveksam om de skulle lyckas överträffa den magiska konserten som var förra året. Men det är ju Coldplay vi pratar om, så det är klart att de lyckas!!!! Efter att ha radat av ett stort antal låtar, spelar de Lovers In Japan och det faller ner 1000-tals fjärilar i form av konfetti, över publiken. De avslutar sedan den perfekta kvällen med att spela The Scientist och Life in Technicolor II, en låt som jag hade sett fram mycket mot att höra.



Låtlista:
Life In Technicolor
Violett Hill
Clocks
In My Place
Yellow
Glass Of Water
Cemeteries Of London
42
Fix You
Strawberry Swing
God Put A Smile Upon Your Face
The Hardest Part
Viva La Vida
Lost!
Green Eyes
Death Will Conquer
Billie Jean
Viva La Vida (remix)
Politik
Lovers In Japan
Death And All His Friends
Extranummer: The Scientist och Life In Technicolor II

                        
Bäst: Mando är verkligen i högform nu!!
Sämst: Publiken, helt klart!
Bästa låt: Svårt, Mean Street, If I Don't Live Today... och The Band är några av dem
Betyg: 4 av 5 (minst)

Det var egentligen inte planerat att jag skulle åka till Arvikafestivalen, men det blev minst sagt en trevlig överraskning. Tyvärr blev det inte riktigt som det var tänkt, blä på Arvikafestivalen. Men nu tycker jag att vi fokuserar mer på själva konserten.

Det var som sagt andra gången på mindre än en vecka som jag skulle se Mando Diao och det kändes väldigt tveksamt om de skulle kunna överträffa konserten på Peace and Love. De kom, precis som i Borlänge, in till Alone With Molly/In The Walley som gick över i Sheepdog. Resten av låtarna kan ni hitta längre ner. Det var faktiskt ganska nära att Mando lyckades komma nära den höga kvalité som det var i Borlänge. Men det var en sak som förstörde. Publiken. Vi var ca 10 personer som hängde med och dansade under hela konserten. Det var fler som kom igång under "Dance With Somebody", och andra låtar som publiken nästan måste känna igen. Björn kollade på oss flera gånger under konserten och log lite. Kanske för att vi var de få som inte såg uttråkade ut.

Det var jättevarmt, 31 grader tror jag. Jag dansade så jag mådde illa, men vad gjorde det när konserten var så bra? Det var inte bara vi i publiken som tyckte att det var varmt. Nej, även Gustaf måste ha tyckt det, eftersom tröjan åkte av mot slutet av konserten. Konserten var väldigt, väldigt bra och får nästan en 5:a av mig. Men var det där med publiken som drar ner betyget lite. Hellre lite tryck och att publiken är med, än att man kan backa ett steg utan att någon tar platsen.

Den här gången fick jag ha med mig min systemkamera in på området, så jag fotade en hel del. I det här inlägget kan ni hitta några av de bilder som jag blev mest nöjd med. Men kika gärna HÄR om ni vill se fler. Ni kanske hittar någon egen favorit där! Kommentera gärna under bilderna om ni vill! Kontakta mig på [email protected] om ni skulle vilja använda er av någon bild (utan signatur) till något, så ska vi se om vi inte kan ordna det! (klicka på de små bilderna för att se dem i större format)
 

Låtlistan var nästan samma som i Borlänge (ej i ordning):
Alone With Molly/In The Walley
Sheepdog
Dance With Somebody
Gloria
God Knows
High Heels
If I Don't Live Today, Then I Might Be Here Tomorrow
Long Before Rock'n'Roll
Mean Street
Never Seen The Light Of Day (P&L)
Ochrasy
Sheepdog
The Band
The Shining
TV & Me
You Got Nothing On Me

(Säg gärna till om jag har missat någon eller inbildat mig att de har spelat någon^^)
 

                       

Då var det dags för sista dagen på Peace and Love och den inledes för mig med att träffa Amanda och Sandra. Våra internskämt, säger jag bara! Första konserten var, för min del, Melody Club. Så himla bra var det! Jag tror verkligen inte att de kan ha en dålig konsert. Det var verkligen sjukt varmt, men man kan ju inte stå stilla när Melody Club spelar liksom! Jag önskade verkligen att jag hade haft min fina kamera med mig så jag kunde fånga när Kristoffer hoppade gång på gång, men men....
  
Sedan blev det köa till Sugarplum Fairy. Det var det absolut värt. Vi satt och pratade och hade det trevligt innan konserten började. Sugarplum var definintivt en av de 3 bästa konserterna under P&L! Jag hade inte sett dem tidigare och hade höga förväntningar på dem. Men jag blev verkligen inte besviken. Jag har ett klipp från "The Escapologist" som jag ska ladda upp på youtube. Ni måste helt enkelt se det. Under den konserten fick jag också kort som jag blev någorlunda nöjd med. Enjoy! (klicka på bilderna för att se dom större)



De bästa konserterna enlig mig: Pete, Mando Diao  och Sugarplum Fairy

Nästa inlägg kommer imorgon (om alla bilder är klara) och kommer handla om Mando och Arvikafestivalen. Missa inte det!

                             
Festivaldag 2 började, för mig, med Mando Diaos signering. De var viserligen 40 min försenade och det var jättevarmt, men det kändes ändå som att det var värt att vänta. Dom var så himla trevliga (okej, jag hade inte förväntat mig något annat). Björn tyckte att jag skulle ha lite fler saker signerade (än bara min dalahäst). Så jag har en dalahäst och 2 kort nu! Så snällt!
     
Sedan gick jag, Amanda och Sandra för att se Pete Doherty. Jag vågade inte riktigt tro att han skulle komma för ens han verkligen stod där. Det var bättre än vad jag trodde faktiskt. En timma senare spelade han med Babyshambles och det var inte lika bra måste jag säga. Men det var himla häftigt att ha sett båda live. (klicka på bilden på CJ och Pete för att se dem i större format)
 
Sedan började den långa väntan på Mando! Först satt jag och Celine och bara tog det lugnt innan Ulf Lundell började. Han behöver bara ett ord - långtråkig. Han hade mest tid av alla, 2 timmar, men jag tyckte att det hade räckt med 10 minuter eller något sånt! Efter en på tok för lång stund var han i alla fall klar och de kunde rigga scenen inför Mando Diao. Resten vet jag inte riktigt hur jag ska beskriva! Allt var så himla bra! De kommer in till Alone With Molly In/The Walley som går över i Sheepdog och sedan kommer den ena bra låten efter den andra. "If I Don't Live Today, Than I Might Be Here Tomorrow" med bara Gustaf och Björn på gitarr, Ochrasy och The Band var några av de äldre låtarna som de spelade. Från den senaste skivan spelade de bl a Gloria, Mean Street, High Heels och The Shining. Gustaf pratade om M. Jacksons död. Det var så fint. Jag ska försöka lägga upp det klippet på youtube under de kommande dagarna. Tyvärr var det väldigt svårt att få bra bilder från konserten, så ni får hålla till godo med CJ in black.
 

                 

Jag hade precis skrivit halva inlägget om dag 2 på P&L, när jag fick en bra nyhet. Jag ska till Arvikafestivalen på torsdag. Med VIP-pass och allt. Inlägget om P&L får helt enkelt vänta en stund, för det är lite annat som måste fixas just nu som ni kanske förstår. Tack så jättemycket Katrine, som fixade passet!!!!

Nu tänkte jag berätta lite om Peace and Love, men jag tror att jag får gör det i flera inlägg. Annars kommer det bli för långt. Första dagen började med att jag gick vilse!!! Jag skulle träffa Rasmus och hans kompisar och trots att jag hade karta i handen kom jag vilse. Good work there. Till slut, jättetrött, hittade jag dem och vi satt och åt tårta på gräset för att en av hans kompisar fyllde år. Sedan skulle de se några band som jag inte var så intressad av så jag träffade Moa och Karin och såg Frida Hyvönen. Det var fint, men jag irriterade mig lite på hennes röst ibland. Bäst var Dirty Dancing. Sen gick vi och åt och tittade på A Camp under tiden och träffade Britta och Celine.

The Kooks ställde ju in sin konsert och istället kom Johnossi. Inte så bra tycker jag som inte har hört dem så mycket. Tänk om man hade fått se The Kooks istället liksom. Sedan träffade jag Amanda och Sandra och så gick vi och tittade på Lykke Li. Det var lite häftigt att ha sett henne live på något sätt. Vi hann bara se en halvtimme av konserten för sedan skulle vi se Keane. Det var nog ändå dagens bästa konsert. Det var så bra! Jag orkade tyvärr inte se hela efter jag hade jätteont i mina ben, men det jag såg var så himla bra.^^

Tyvärr så har jag inga bra kort från första dagen eftersom jag inte fick ta med systemkameran in. Dag 2 och 3 kommer i ett annat inlägg.

Då var första dagen av Peace and Love avklarad. Vi såg bl a Frida Hyvönen, Johnossi, Lykke Li, och Keane. Bäst var Keane. (skriver mer om dem när jag kommer hem)

Den här dagen ser ut så här:
16:30 Signering med Mando
18:00 Pete Doherty
19:30 Babyshambles
00:30 Mando Diao

Det är vad jag har bestämt, men jag kommer säkert se fler band.

Hörde ett rykte under festivalen att Michael Jackson hade dött, men visste inte riktigt om jag skulle tro på det eller inte. Det visade sig dock vara sant!

Det kommer  vara några signeringar under Peace and Love.

Klara signeringar:
Backyard Babies Torsdag 16:00
Volbeat Torsdag 18:00-18:45
Mando Diao Fredag 16:30

Gissa vad jag kommer göra vid 16:30 imorgon?

                            

Bäst: Deras energi genom hela konserten
Sämst: Dom fulla killarna bredvid och bakom mig
Bästa låt: Cheek To Cheek
Betyg: 3.5 av 5

Igår (idag, beror på hur man ser det) var det dags för konsert med Sahara Hotnights. Innan konserten var jag nästan förbredd på att den skulle vara dålig eftersom flera jag hade pratat med sa att bandet inte var så bra live. Men jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Dels av att jag tyckte faktiskt att de var bra, men också hur många killar det var som kunde deras låtar och stod och sjöng med! Jag räknade med att många skulle kunna "Cheek To Cheek", men kanske inte de gamla låtarna. Under  "Cheek To Cheek" och "Visit To Vienna" blev det någon slags allsång och publiken blev som galna. Kanske inte så konstigt eftersom man kunde höra de låtarna överallt under 2007.

Jag tyckte verkligen inte att Sahara var så fruktansvärt dåliga som flera sa. Antingen så tycker jag kanske annorlunda än andra eller så kanske Sahara Hotnights hade en bra dag och genomförde en bra konsert. Det jag saknade var lite mer publikkontakt. Det krävs lite mer än "Mår ni bra?" tycker jag. De spelade en bra mix av gamla låtar som man väl kände igen och nya låtar från den senaste skivan. Mitt betyg på konserten blir 3.5, lite mer publikkontakt hade det kanske blivit en 4:a.

Det var väldigt svårt att fota under konserten för man slängdes åt olika håll hela tiden. Jag stod i publiken och fotade eftersom det inte fanns något riktigt fotodike (jag hade egentligen fotopass). Vill ni se mer kort från konserten kan ni göra det HÄR

Har ni sett Sahara Hotnights? Vad tyckte ni?

Bäst: deras härliga dansvänliga musik
Sämst: dom svettiga killarna bakom mig
Bästa låt: Hitten
Betyg: 2 av 5

Igår var jag och såg Those Dancing Days med ett par kompisar. Tjejer med mer energi får man nog leta efter! Innan Those Dancing Days spelade såg vi ett lokalt band som hette Majestic Mojo. Mycket bra! De fick publiken med sig och hade bra energi. Sen vad dags för Those Dancing Days och jag fick ett par svettiga killar bakom mig som dansade konstant under hela konserten. Jag tyckte dock inte att det var lika kul. Jag hade haft massor att göra hela dagen och var trots allt ganska trött. Under de första låtarna tyckte jag att det var jättebra, men efter ett tag började man vilja ha lite mer variation i låtarna -  det var samma hela tiden kändes det som. Men dom låtarna kom aldrig så efter ett tag trötnade jag faktiskt. Mitt betyg blir därför inte så högt. Hade det varit det hade tjejerna fått mycket högre betyg för bra är de, det är det ingen tvekan om.
Fler bilder kan du se HÄR

      
Bild 1: Det var en liten kille som satt på catwalken som gick ut från scenen. Han verkade gilla bandet!
Bild 2: Sångaren i Majestic Mojo
(klicka på dem för att se dem i större format)

I söndags var jag på "ABBA-the show"! (Jag har tyvärr i haft tid att skriva för ens nu). Efter 2-3 låtar undrade jag faktiskt hur jag skulle stå ut hela föreställningen. Det kändes så segt på något sätt! Men sedan "släppte" det och föreställningen blev väldigt bra. 4, för mig okända personer, spelade de i Abba. Bakom sig hade de "The National Symphony Orchestra" från London. Vissa låtar lät läskigt likt orginalen när de framförde dem vilket i det här fallet var ett stort plus. De hade även 2 gästartister med sig, Janne Schaffer och en person som spelade saxofon på ABBAS skivor (som jag inte kommer ihåg namnet på). Janne Schaffer gjorde tillsammans med orkestern ett väldigt fint Ted Gärdestad-medley. ABBA var nämligen med och producerade några av hans skivor. När de sedan sa att det var sista låten började jag se fram emot att få komma hem MEN det var inte alls sista låten utan de bytte bara kläder och kom in och körde ca 3 låtar till. När de körde "Happy New Year" drog jag faktiskt en lättnadens suck över att få komma ut. Ja det var inte det att föreställningen var tråkigt, men de hade lagt den lite sent för att vara en söndag och alla extranummer kändes lite överskattat.

                          
Idag tittade jag på "Jesus Christ Superstar" från -73. Filmen var väldigt bra, kanske tyckte jag det lite för att jag gillar musikaler. Vissa låtar var det inget speciellt med, men vissa var underbara! T ex en sång som Jesus sjöng efter nattvarden, I Only Want To Say. Han som spelade Judas sjöng väldigt bra. En av dom bästa i hela filmen tycker jag. Musiken i filmen är väldigt bra och jag gillar också att storyn "bryts" av shownummer tex när de dansar i ruinen och under låten "Jesus Christ Superstar". Jag gillade inte att det blev som ett "snyft-slut", utan jag tycker att slutet borde vara mer maffigt än vad det var! Men det ska bli väldigt spännande att se hur Ola kommer tolka rollen som Jesus.

Bästa låtarna: 
* Everything Is Alright
*I Don't Know How To Love Him
*I Only Want To Say
*Hosanna
*Jesus Christ Superstar

Betyg: 4 av 5
Har du sett filmen? Vad tyckte du?

        

    
Bäst: att jag äntligen fick se dem!! Sämst: vi satt lite för långt ifrån
Bästa låt: Fix You eller Viva La Vida
Betyg: 4.5 av 5

Igår var det äntligen dags för Coldplay att inta Globen en andra gång på två dagar och denna gång fick även jag se dem. Inför ett fullsatt Globen radade de upp massor av bra låtar.

Jag kom till Globen vid halv sju och konserten började halv åtta så jag hade god tid på mig att äta lite och titta i shopen. Vi satt ganska bra (jag beslöt mig för att köpa sittplats, vilket jag ångrar lite i efterhand) rakt framför scenen. Halv åtta drog förbandet igång, Albert Hammond tror jag det hette. Det var helt okej, men låtarna var lite för snarlika för att man skulle orka behålla koncentrationen. Den gången man vaknade till var när frontmannen bytte gitarr, stämde den och sa "Fuck, I kicked this guitar yesterday". Efter den låten skulle man förstå vad han menade, då slog han gitarren i golvet som avslutning på låten. Synd att man inte hade haft ståplats och hade kunnat fota det!!

Sen var det äntligen dags för Coldplay!! Alla jublade när de kom in och började på "Life in technicolor ". De hade otroligt snygg ljussättning. Det var som "bollar", en stor och 4 mindre, som snurrade och visade bilder på dem och olika mönster. Jag vet liksom inte vad ska jag ska säga om konserten. Jag saknar nog ord. Alla runt omkring bara stod och sjöng med, allt var så otrolig bra! När de hade spelat ett tag springer plötsligt alla ner från scenen, förbi pubiken och går upp på läktaren. När de kommer dit ställer de sig och spelar "The Scientist". Så häftigt! Men är det någon låt som jag tycker var speciell från kvällen så var det "In My Place". Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det var som var speciellt med den låten. Jag har ju hört den förut, men det var något extra att höra den live. Den blev annorlunda då.

När alla trodde att konserten var slut kom de in och spelade underbara "Yellow", medans något som liknade löv föll ner över publiken!! Efter ca 90 minuter och många bra låtar var konserten tyvärr över. Med mig därifrån fick jag en t-shirt och en väska.

Låtlista:
Life In Technicolor
Violett Hill
Clocks
In My Place

Speed Of Sound

Cemeteries Of London

Chinese Sleep Chant

42

Fix You

Strawberry Swing

God Put A Smile Upon Your Face/Talk

The Hardest Part

Postcards From Far Away

Viva La Vida

Lost!

The Scientist

Death Will Never Conquer

Politik

Lovers In Japan

Death And All His Friends

Yellow

Här kan hittar du artiklar och bilder från Popaganda och bilder från The Hives. The Hives måste vara roliga att fota live - kika gärna på de bilderna! Artiklar och ev bilder från Giresta pianokonsert ska jag försöka under dagen eller imorgon! Kolla gärna här då!
Popaganda:
Expressen
Deras hemsida
Svd
The Hives: Rockfoto,

   
Här har jag laddat upp en video med Moto Boys mellansnack från Ung 08. Han pratade om att han hade stressat dit för att han hade glömt datorn på hotellet, folk hade sett honom utan smink, och namnet Ung 08 som han tyckte lät som Ung Lotta. Det där sista fattade jag faktiskt inte riktigt om jag ska vara helt ärlig, men han tyckte det var kul i alla fall! ^^