Festivaldag 2 började, för mig, med Mando Diaos signering. De var viserligen 40 min försenade och det var jättevarmt, men det kändes ändå som att det var värt att vänta. Dom var så himla trevliga (okej, jag hade inte förväntat mig något annat). Björn tyckte att jag skulle ha lite fler saker signerade (än bara min dalahäst). Så jag har en dalahäst och 2 kort nu! Så snällt!
     
Sedan gick jag, Amanda och Sandra för att se Pete Doherty. Jag vågade inte riktigt tro att han skulle komma för ens han verkligen stod där. Det var bättre än vad jag trodde faktiskt. En timma senare spelade han med Babyshambles och det var inte lika bra måste jag säga. Men det var himla häftigt att ha sett båda live. (klicka på bilden på CJ och Pete för att se dem i större format)
 
Sedan började den långa väntan på Mando! Först satt jag och Celine och bara tog det lugnt innan Ulf Lundell började. Han behöver bara ett ord - långtråkig. Han hade mest tid av alla, 2 timmar, men jag tyckte att det hade räckt med 10 minuter eller något sånt! Efter en på tok för lång stund var han i alla fall klar och de kunde rigga scenen inför Mando Diao. Resten vet jag inte riktigt hur jag ska beskriva! Allt var så himla bra! De kommer in till Alone With Molly In/The Walley som går över i Sheepdog och sedan kommer den ena bra låten efter den andra. "If I Don't Live Today, Than I Might Be Here Tomorrow" med bara Gustaf och Björn på gitarr, Ochrasy och The Band var några av de äldre låtarna som de spelade. Från den senaste skivan spelade de bl a Gloria, Mean Street, High Heels och The Shining. Gustaf pratade om M. Jacksons död. Det var så fint. Jag ska försöka lägga upp det klippet på youtube under de kommande dagarna. Tyvärr var det väldigt svårt att få bra bilder från konserten, så ni får hålla till godo med CJ in black.