Lördagen började med att jag träffade några ur Mando Diao Street Team utanför P&L Café. Vi fick flyers och så lärde vi oss dansen som vi skulle dansa under Dance With Somebody. Sedan satt vi i skuggan och väntade på att vi fick gå in på området för att vänta på Sugarplum Fairy. Vi satt och väntade i ca 40 min innan vi fick springa in (de spelade på innescenen, Cozmoz). Jag hamnade på andra raden i mitten och var helnöjd. De hade himla bra setlist. De spelade Marigold, Godfever, Sweet Jackie, Far Away From Man och massa andra bra. Jag lyckades fånga Victors handduk med då bet (!!!) en tjej mig. Så jag var tvungen att släppa den. Sjukt!



Direkt efter konserten gick jag för att ta plats till Mando Diao. Vi hamnde till sist längst fram på höger sida (jag som alltid brukar stå på vänster sida vid Utopia, hehe). Vi passade på att köpa mat och väntade på att De Lyckliga Kompisarna skule börja. Det kan ha varit bland den sämsta konserten som jag såg under hela festivalen. Killar i shorts som sjunger punkrock på svenska. Det var ganska kul när jag skulle förklara på engelska för mina vänner vad de sjöng om:
- They're singing about sitting outside the alcohol shop and drinking booze
- Eh, okay?



Sedan var det äntligen dags för älskade Mando Diao! De körde nästan exakt samma setlist som på Grönan tror jag. De spelade Memphis Tennessee (älskar den), Bleecker Street, If I Don't Live Today, Then I Might Be Here Tomorrow (akustisk version), The Band och Never Seen The Light Of Day. Det var så himla fint. Vi lyckades göra dansen under Dance With Somebody och vakterna som stod framför oss tyckte det var jättekul så vi lärde dem dansen sen.



Jag trodde att de skulle spela Go Out Tonight som sista låt, men det gjorde tyvärr inte. Synd! För mig kändes det som att festivalen var slut i och med att jag hade sett Mando. Det tyckte tydligen min kropp också för direkt efteråt kände jag att jag började bli sjuk (vilket jag är fortfarande).



Efter Mando mötte jag upp några kompisar och gick och tittade på Shout Out Louds. Vi satt ganska långt bak, men de var bra. Sedan ville jag se Jay-Z (hur häftigt är det inte att Jay-Z har varit i Borlänge?). Jag såg 2-3 låtar (åh, jag fick höra Empire State Of Mind) , sprang till Moto Boy och hämtade en kompis, såg honom sjunga Beat Heart, sprang tillbaka till Jay-Z och dansade. Det var mäktigaste konserten på hela festivalen! Jag kan inte sluta lyssna på Hard Knock Life!!

Sedan blev det att gå och sova 5 timmar innan det var dags att packa ihop och lämna Peace and Love 2010. Sorgligt!
En fråga som avslutning: Vem fasen har gjort armbanden? "6 degar av kärlek, budskap & musik". Wtf?