Dags för konsert nummer två och den anledning till att jag från början åkte till Putte i Parken - Manic Street Preachers. Jag har inte lyssnat på alla deras låtar och kan inte texten till alla osv, men jag tyckte att det skulle bli väldigt roligt att se dem för jag har lyssnat en hel del på dem det senaste året. Jag stod bredvid några tjejer som hade åkt dit bara för dem och det var så fint att se hur glada de var över att få se dem. Äkta lycka!

Det var väldigt svårt att fota ibörjan eftersom ljuset var blått och det var ganska mörkt på scenen. Resten av konserten struntade jag i att fota och lyssnade bara. Det var väldigt fint att få se dem, men det är lite samma sak med dem som med The Strokes: de behöver inte göra så mycket för att det ska bli bra, men samtidigt saknar man den där energin. Vissa låtar är hur bra som helst, t ex Motorcycle Emptiness och Some Kind Of Nothingness, men vissa låtar känns väldigt sega.

Men jag försöker bortse från de där sega delarna under konserten för det kan vara så att det var de låtar som jag inte kunde. De låtar jag däremot kände igen var fenomenala och det var så himla fint att äntligen ha fått höra dem live!