Nu har jag varit hemma i Sverige i en dag. Berlin var helt galet fint. Det var så himla skönt att få komma utomlands lite, shoppa, äta gott, få hotellfrukost och bara njuta. Men innan det kommer ett par bilder från Berlin så tänkte jag tipsa om en snygg t-shirt från H&M.

 

Tidigt imorgon bitti (klockan står på 4.20, woho) åker jag till Berlin. Det ska bli så himla roligt att få komma utomlands en sväng och Berlin är en sån himla mysig stad. Jag ska försöka shoppa lite medan jag är där eftersom det har det inte blivit så mycket av den senaste tiden. Och så hoppas jag även kunna besöka någon skivaffär!

Ha det fint här hemma så blir det bilder från Berlin när jag är tillbaka igen!

Jag satt och läste om det fruktansvärda som har hänt i Norge när det meddelades att Amy Winehouse har hittats död i sitt hem i London. Hon blev 27 år gammal. Jag lyssnade en hel del på henne när hon släppte sin första skiva. Det är verkligen synd när unga människor blir beroende av knark (vet ej hennes dödsorsak). Jag hoppas bara att Pete Doherty inte följer Amys väg utan hittar ett sätt att sluta!

I förra veckan fick jag lite skivabstinens så det fick bli ett besök i några skivaffärer. Jag har väldigt svårt att komma ut tomhänt ur dessa affärer och denna gång var inget undantag. Detta köpte jag:

Mando Diao - Sheepdog (singel)

 

Igår upptäckte jag att jag är ledig en vecka längre än jag trodde. Hur bra är inte det liksom? Jag passar då på att bege mig till Göteborg för att se The Ark en näst sista gång på Liseberg. Underbart! Jag trodde att det skulle bli näst sista gången på Putte i Parken, men jag kände väl på mig att jag inte skulle nöja mig med det.

Nu är även det mesta (utöve dit- och hemresa) bestämt inför den sista konserten den 16:e september. Jag är säker på att det kommer bli grymt trots att jag inte kan bestämma mig för om jag gillar att sista konserten är på Gröna Luns eller inte?!
Vad tycker ni om att sista konserten är på Gröna Lund?

När jag var på Putte i Parken förra veckan hade jag lite dötid mitt på dagen så jag passade på att gå runt lite inne i stan. Jag kunde inte låta bli att gå in på H&M och då fick jag syn på denna t-shirt. Jag har velat köpa den i flera veckor och när jag äntligen hade bestämt mig för att göra det så var den slut i min storlek. Men nu hittade jag den äntligen. I Karlskoga av alla ställen.

Den här snygga kassen fick jag med mig hem från Peace and Love. Jag är ju visserligen inte världens största fan av The Strokes (fast jag måste erkänna att jag gillar dem mer efter att ha sett dem live), men det känns fint att ha med mig denna hem. Som ett bevis på att jag ändå har sett dem ungefär.

Nu finns alla bilder som jag tog på Putte i Parken på min sida på Flickr. Självklart så finns bilderna från Peace and Love kvar. Kika gärna på bilderna HÄR

Så var det då dags för den sista konserten för dagen och kanske den som jag hade längtat efter mest sen Peace and Love - The Ark. Den konserten var kanske den näst sista med dem för min del, det kändes väldigt konstigt måste jag säga! Det är väldigt svårt att föreställa sig att ett band som man tycker om, och har tyckt om så länge, plötsligt ska sluta spela.

Hur som helst så var det en fruktansvärt bra konsert och det säger jag inte bara för att det var vemodigt att det snart är slut på turnén. Nej, det är något med Putte i Parken och The Ark. Konserten jag såg med dem där förra året är den bästa konserten jag har sett med dem. Någonsin. Och fredagens konsert kommer inte långt därefter.

Det var så fint för hela bandet verkade vara på så bra humör och det var bra stämning hela konserten. Setlisten var samma som på Peace and Love, men de spelade även Tell Me This Night Is Over.

Jag skulle nog kunna skriva hur mycket som helst, men det finns nästan inga ord som beskriver hur det känns när man får se en så bra konsert. För näst sista gången. Som pricken över i:et så fick jag Jepsons plektrum också. Mitt 15-åriga tonårshjärta slog några extra snabba slag eftersom jag tyckte att Jepsons gitarrsolo var bland det bästa som fanns då. Fast det tycker jag kanske i och för sig fortfarande. Det var så fint när han pekade på mig, att jag skulle ha plektrumet.

Jag spelade även in talet innan It Takes A Fool To Remain Sane med min mobilkamera, men det tar vi i ett annat inlägg.

(Fler bilder i bättre upplösning kommer på min flickr-sida senare)

Dags för konsert nummer två och den anledning till att jag från början åkte till Putte i Parken - Manic Street Preachers. Jag har inte lyssnat på alla deras låtar och kan inte texten till alla osv, men jag tyckte att det skulle bli väldigt roligt att se dem för jag har lyssnat en hel del på dem det senaste året. Jag stod bredvid några tjejer som hade åkt dit bara för dem och det var så fint att se hur glada de var över att få se dem. Äkta lycka!

Det var väldigt svårt att fota ibörjan eftersom ljuset var blått och det var ganska mörkt på scenen. Resten av konserten struntade jag i att fota och lyssnade bara. Det var väldigt fint att få se dem, men det är lite samma sak med dem som med The Strokes: de behöver inte göra så mycket för att det ska bli bra, men samtidigt saknar man den där energin. Vissa låtar är hur bra som helst, t ex Motorcycle Emptiness och Some Kind Of Nothingness, men vissa låtar känns väldigt sega.

Men jag försöker bortse från de där sega delarna under konserten för det kan vara så att det var de låtar som jag inte kunde. De låtar jag däremot kände igen var fenomenala och det var så himla fint att äntligen ha fått höra dem live!

Efter att Veronica Maggio hade spelat så gick jag och fotade Those Dancing Days som spelade på scenen bredvid. De var roliga att fota och är ju grymt duktiga! Alltid roligt med tjejband som lyckas! De spelar ju musik som man blir så himla glad av och som det är omöjligt att stå stilla till.

Jag önskar att jag kunde spela trummor hälften så bra som deras trummis! (Fick tyvärr ingen bra bild på henne) Herregud vad fort hon spelade och vilken energi hon hade!

 

Konserten var väldigt fin! Jag gillar att man blir så pepp och att alla i publiken är så glada när de spelar. Man kan ju faktiskt inte vara annat!!

 

(Fler bilder i bättre upplösning kommer på min flickr-sida senare)

Först ut för dagen var Veronica Maggio som tillsammans är med Robyn och Lykke Li är Sveriges musikdrottning. Och det tycker jag verkligen att konserten visade. Det var en bra blandning mellan låtar från den nya skivan och lite äldre sånger.

Hon spelade bland annat Mitt hjärta blöder, Välkommen in, Vi kommer alltid ha Paris, Sju sorger, Måndagsbarn, 17 år, Gammal sång och självklart avslutade hon med Jag kommer. Jag tror inte det var en enda i hela publiken som inte hade hört den och till och med säkerhetsvakten framför mig kunde inte låta bli att digga med lite.

 

Jag var tveksam till Maggio när det blev en sån hype kring nya skivan, men eftersom det inte går att undvika hennes låtar då de spelas överallt bestämde jag mig för att ge den en chans. Efter en sådan succé har hon mycket att leva upp till live, men jag tycker att hon lyckas väldigt bra. All cred till Veronica!

 

(Fler bilder i bättre upplösning kommer på min flickr-sida senare)

Hemma efter en underbar festivaldag igår på Putte i Parken! Jag har inte riktig hunnit samla tankarna än (och än mindre redigera bilder), men det kommer att komma massor med bilder och inlägg från de olika konserterna under de kommande dagarna. Här under är en bild från Veronica Maggios spelning!

Nu har jag kommit fram till Karlskoga, fixat presspass och vilar lite i presscentret. Det första jag gjorde när jag kom fram var att springa in i Bob Hund! Bra start!

Nu finns alla mina bilder från Peace and Love på min sida på flickr. Det finns även bilder där som jag inte har lagt upp på bloggen så kika lite där tycker jag! Sidan kan du hitta HÄR. Enjoy!

The Ark

Imorgon är det dags för årets andra festival för min del och den här gången är det Putte i Parken som gäller. Egentligen var det meningen att jag skulle ha åkt redan idag, men eftersom jag är fruktansvärt förkyld efter P&L, så är det bättre att vänta till imorgon. Som tur är så blir jag bättre och bättre så vi får hålla tummarna för att jag är helt back on track imorgon.

Inte nog med att jag ska på ytterligare en festival, jag har även foto/mediapass den här gången. Gissa om jag är pepp?! Jag kan knappt förstå att imorgon ska jag se Veronica Maggio, Manic Street Preachers (!) och The Ark. Förra veckan fick jag se 14 andra superbra konserter. Livet är ganska så fint just nu om man säger så!

Så var det då dags för den sista dagen på festivalen. Vädret verkade inte gilla det eftersom det var mulet nästan hela dagen, men det hindrade inte mig och mina kompisar från att köa 3.5 timma innan insläpp. Vad gör man inte för att komma längst fram liksom? Jag var himla nervös innan insläpp, men jag lyckades inte få mjölksyra som dagen innan och fick den efterlängtade platsen längst fram. Det firades med Ben & Jerry-glass.

Första konserten för dagen var fina Mando Diao. Jag har inte sett dem sedan Peace and Love förra året så det var en efterlängtad konsert minst sagt.

 

De två första låtarna var faktiskt lite sega, men sedan kom de igång och det var verkligen hur bra som helst! Och de spelade Your Lovers Nerve och Song For Aberdeen. Hur fint som helst ju! De gjorde även en jättefin version av The Zombies "Leave Me Be".

När Mando hade spelat klart stod jag kvar med Josefine och Linnea för att se Bob Dylan. Tyvärr har jag inga bilder på honom eftersom man inte fick fota då. Väldigt mäktigt att ha sett honom från första raden måste jag säga. Dock var konserten lite seg.

Efter att han hade spelat klart så var det meningen att jag skulle ha stått kvar längst fram för att se Håkan Hellström, men jag orkade verkligen inte det. Trycket var enormt så fort Bob gick av scenen. Så jag gick och såg Twinflower Band (så fina) och satte mig sedan på gräset med Celine, Emma, Sophie och Amanda för att vänta på festivalens sista konsert - Håkan Hellström.

Väldigt bra, men jag vet inte om inte den i Karlstad i april var lite bättre. Hur som helst så var det en perfekt avslutning på festivalen och jag satt, precis som kvällen innan, ute med fina vänner. Nästan på tok för länge eftersom mitt tåg gick klockan 9 dagen efter. Jag har ju varit piggare kan jag säga...

Dags för festivaldag nummer 3... Jag började dagen med att köa med Celine och Emma som ville ha bra platser till The Strokes. Shit vilken mjölksyra jag fick när jag skulle springa till Utopia. Det bådade inte gott för dagen efter då jag ville ha bra platser till Mando Diao. Hur som helst så fick de bra platser och även jag fick en plats på första raden där jag såg Bob Hund.

Jag hade aldrig sett dem tidigare, men jag tyckte att de var helt okej. Gud vilken energi sångaren hade!! Han hoppade runt som en duracellkanin hela konserten och gick på kravallstaketet och stod och balanserade på två högtalare. När de hade spelat klart gick jag och såg The Sounds som jag heller aldrig har sett (vet inte hur jag har lyckats att inte se dem). Väldigt bra konsert! Sedan sprang jag och såg Carl Norén som spelade med sitt band.

Jag var lite orolig för hur det skulle låta när han spelade med sitt band, men jag blev positivt överraskad. Det var galet fint! Jag skyndade mig sedan tilllbaka till Utopia för att höra andra halvan av Teddybears konsert. Publiken var som galna när de spelade "Cobrastyle". Häftigt!

Sedan väntade två timmars köande framför scenen för att vänta på Strokes. Många hade ju stått där hela dagen, men jag hann med 2 andra konserter också. Finfint! De där två timmarna var fruktansvärt långa eftersom jag hade en liten tjej bakom mig som var fast besluten om att hon skulle stå längst fram. Så hon slogs, knuffade och försökte trycka sig fram.

Ca en kvart efter utsatt tid började The Strokes spela och trycket var helt galet. Egentligen var det inte från publiken utan det var när folk skulle bäras över, men jag stod ut i alla fall. Jag måste faktiskt säga att de var lite överskattade. Lite hej-vi-vet-att-vi-är-bra-så-vi-behöver-inte-ge-allt. Det var i alla fall häftigt att ha fått se dem live och att ha stått längst fram trots att mina höftben inte uppskattade det. Väldigt fint att ha fått höra Reptilia live också. Det blev tyvärr inga bilder på The Strokes eftersom det var så mörkt!

Kvällen/natten avslutades med att sitta ute ända till på morgonen med fina vänner. Bra dag!!!

Torsdagen kom för min del att börja i solen tillsammans med några vänner innan jag gick för att se Carl Norén inne i Borlänge. Han spelade några låtar akustiskt på torget och det var himla fint.

Så fort han var klar begav jag mig för att vänta på I Blame Coco som var en av anledningarna till att jag ville åka till Peace and Love i år. Åh vad bra det var! Jag hade inte hört alla låtar som hon sjöng, men det gjorde inget för de var så himla häftigt att få ha sett henne i alla fall.

Direkt efter att konserten var över så gick jag och Emma för att börja köa till The Ark. Det blev nästan 6 timmars köande och även konsert med Volbeat. Jag hade inte hört dem innan och visste knappt vad de spelade för musik, men misstänkte att det var hårdrock. Så jag var förberedd på att vara uttråkad i 1.5 timma. Men jag blev faktiskt förvånad för det var helt okej och jag måste säga att deras basist var den som hade bäst publikkontakt på hela festivalen. Honom borde många artister lära sig av!

Som avslutning på kvällen var det äntligen dags för The Ark! Jesus vad bra det var! Först trodde jag inte att konserten skulle vara så bra eftersom de två första låtarna kändes ganska sega. Men ju längre konserten gick, desto bättre blev det. De uppträdde även med Dalasinfoniettan och det lyfte verkligen Stay With Me.

Saknar dock någon överraskningslåt för de körde de låtar som de nästan alltid brukar spela. Men jag ska inte klaga på det för spelningen var väldigt bra, Olas tal var lika fint som vanligt och Calleth avslutades med guldkonfetti. Love it!

Setlist
Absolutely No Decorum
Clamour For Glamour
Breaking Up With God
One Of Us Is Gonna Die Young
Father Of A Son
Superstar
Stay With Me
Let Your Body Decide
Prayer For The Weekend
It Takes A Fool To Remain Sane
The Apokalypse Is Over
The Worrying Kind
Calleth You, Commeth I

Nu är jag hemma från underbara dagar på Peace and Love. Eftersom det var tillåtet att ta med sig systemkameran in på området i år (woho) så har jag några hundra bilder att gå igenom. Det kommer komma ett inlägg för varje dag allt eftersom jag är klar med bilderna. Men vi börjar med onsdagen:

Onsdagen blev inte så mycket konsertfotande för min del eftersom jag stod en liten bit bak på de konserter jag såg. Efter att jag kom till Borlänge (2 timmar för sent, tack SJ) försökte jag skynda mig för att höra sista låten med Goodlooking Trash inne i stan, men jag missade tyvärr dem. Väldigt synd för de var så bra när jag såg dem på festivalen förra året. Jag mötte istället upp några vänner och satt och lyssnade på Paolo Nutini. Lagom start på festivalen måste jag säga. Men konsert nummer två - Lykke Li blev min favorit den första dagen och tillhör även bland mina favoriter på hela festivalen. Hon är verkligen en grymt duktig artist och jag och mina kompisar dansade som tusan en bit bak.

Sedan var det dags för Kings of Leon som avslutning. Jag tyckte den konserten var ganska tråkig och de var inte alls så bra som de borde vara eftersom de är så kända. Det var ganska lagom att området stängde klockan 01 första dagen eftersom jag var rätt trött efter resan. Man kan väl samanfatta den första dagen med att det kändes som en uppvärmningsdag för de kommande dagarna skulle bli så mycket bättre...